några utvalda teser från Luther.

Luther var ju arg på vissa traditioner som hade utvecklat sig inom den katolska kyrkan. Det som pågick var att under pestens dödliga framfart i Europa hade en dödsångest hos människorna blivit mycket stark och man var rädd att ens synder inte skulle hinna bli förlåtna. Det kunde då leda till att man hamnade i skärselden i flera år för att "betala" för den botgöring som man inte hade hunnit med i livet. Kyrkan erbjöd avlatsbrev mot betalning, både för de levande och redan döda. Om man köpte ett sådant brev så blev man garanterad förlåtelse livet ut, och betalade man för någon som redan var död så fick den personen särskilt förbön i sk själamässor, så att tiden i skärselden skulle förkortas. Pengarna som kyrkan fick in på att sälja denna förlåtelse gick till bygget av den gigantiska Petruskyrkan i Rom. Ärkebiskopen av Mainz skrev ner de lämpliga belopp som skulle gälla: Kungar och deras familjer och biskopar skulle betala 25 rhenska gulden, abbotar, grevar och baroner 10, lägre adelsmän, präster 6 gulden, medborgare med egen inkomst 1 gulden och mindre bemedlade en halv gulden och de riktigt fattiga skulle be och fasta.

Några av Luthers teser som kritiserar detta lyder:
Nr 27. Den som försäkrar att en själ genast flyger ut ur skärselden, när myntet klingar i kassakistan, predikar ett mänskligt påfund.
nr 28. Säkert är att genom myntets klang i kistan ökas begäret och girigheten, men endast kyrkans förbön är i enlighet med Guds vilja.
nr 32. De som känner sig säkra på sin frälsning genom sina avlatsbrev kommer att dömas för evigt tillsammans med sina lärare.
nr 45. De kristna bör undervisas om att den, som seer en broder i nöd och går förbi honom för att köpa avlat, inte köper sig påvens förlåtelse utan Guds vrede.
nr 86. Varför kan inte påven, som nu är rikare än den rikaste Crassus, inte bygga en enda kyrka, Peterskyrkan, för sina egna medel hellre än med de troende fattigas pengar?

Hämtat från:

• Martling, Carl Henrik (red.) (2007). Kyrkligt documentarium: kyrkans historia i dokument. Skellefteå: Artos