eskatologisk tolkning av Fader vår

Vi har två översättningar av fader vår, och det finns några ord som är ändrade.
En fras som jag har funderat över är "och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo." som nu är ändrad till  "Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda". Såsom jag hittills har förstått det, är att jag gärna kan be om att gud låter mig slippa möta och eventuellt falla för frestelser, men däremot förstår jag inte varför jag skabe om att slippa prövningar. Det är ju något som ingår både i det dagliga livet och i det mänskliga livet i stort och som kan leda till något gott. När jag har ställt denna fråga har jag fått svaret att man ska tolka det eskatologiskt, att det handlar om prövningen på den sista dagen, då domen ska falla över var och en av oss. Det svaret har inte hjälpt mig, eftersom bara två rader tidigare har vi bett om det bröd som vi behöver för dagen, som är en mycket konkret bön med korttidsaspekt och inte alls eskatologisk i mina öron. Detta stora hopp mellan tidsperspektiv så tätt inpå varandra går inte ihop för mig.
Men nu, efter att ha konsulterat professor emeritus Birger Olsson, tror jag att jag kan förstå det hela lite bättre. Vi får se om jag lyckas reda ut det. Det grekiska ordet som har översatts med frestelse och prövning betyder prövning eller test som gud gör mot oss människor i syfte att testa vår relation till honom, precis som han testade Jesus i öknen. Ordet har aldrig funnits med betydelsen att leda in någon i synd eller att locka med frestelser. Det är människans och guds relation som är i centrum och det att den som som vi ber gud om att inte pröva, särskilt inte på den yttersta dagen, då vi hoppas på att bli förlåtna för alla de gånger som vi har vänt ryggen mot gud och inte prövade en gång till, så att vi verkligen kan få komma in i hans himmelrike.
Om vi läser hela bönen som at den handlar om denna domens dag, och inte hoppar emellan en konkret läsning och en mer bildlig, eskatologisk läsning, så kanske det kan bli så här: Fadern befinner sig i himlen och vi önskar att hans rike ska komma på den dag som han har bestämt. Det är hans vilja som beslutar om detta, vi människor har inte den makten. Men vi kan be om att få ta del av det andliga brödet som vi behöver på den här stora Dagen, så att vi klarar av domen. Vi har gjort så gott vi har kunnat genom att be om förlåtelse för våra egna felsteg och  att vi själva förlåtit de människor som gjort något felaktigt mot oss. Nu när vi står där, i en utsatt position, ber vi om barmhärtighet och att vi inte ska skickas till helvetet. Så avslutas bönen med ännu en bekräftelse om att makten finns i guds händer och vi erkänner det och underställer oss den i all evighet. Vi läser dessutom bönen tillsammans, som en kristen gemenskap, en bön som visar att vi alla erkänner guds allsmäktighet, och att vi som en kropp hoppas på en barmhärtig dom och en öppning in till guds rike. Då uppdagas för mig en annan dimention och djup i bönen som jag inte riktigt har förstått tidigare.

Vår Fader

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.

(Matteus 6:9-12, ekumenisk översättning av Herrens bön)

 Fader vår

Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.