tankar under en retreat

Ja, tankar i två bemärkelser, som i att tänka tankar och som i att tanka energi.

Under den här specifika retreaten, den andra adventshelgen 2014, med temat "Låt Ditt rike komma" så får jag lov att erkänna att de flesta av mina tankar har varit praktiska, världsliga och egocentrerade. Jag har kategoriserat mina egna tankar och gärningar under rubriker som "misslyckanden", "nöjd" och "framtidsplaner". Men jag har också läst och tagit till mig av andakter.

Till exempel har jag misslyckats med projektet att gå ner fem kilo i vikt genom att börja träna och lägga om min kost. Jag har varken gjort det ena eller andra och tror att jag måste ge upp min ambition här. Min andra förutsättning som inte har lyckats är att sova mer regelbundet och tillräckligt mycket (varken för mycket eller för lite).

Något som jag är nöjd med är att jag sedan en vecka inte har ätit kött. Min ambition är att fasta från kött under adventstiden och min förhoppning är att jag kan fortsätta att vara vegetarian efter denna fastetid också. Annat som jag är nöjd över är att jag numera gör mitt eget schampo (av rågmjöl och vatten) och att jag använder menskopp istället för engångsbindor.

Framtidsplaner som snurrar runt i mitt huvud är att jag vill göra min egen deodorant och egen hudkräm, vilket jag tror är möjligt. en annan plan är att börja baka bröd till familjen, men där är mina förhoppningar om att lyckas inte så höga. Annars sitter jag gärna och tänker på vilka kurser som jag ska läsa i framtiden och hur min praktik kommer att gestalta sig under våren.

Men jag har faktiskt fått lite input från andra källor än mig själv också. Bland annat har jag läst en bok om Jurgen Habermas och Joseph Ratzingers diskussioner om religionens plats i samhället på 2000-talet och deras olika, ibland lika, åsikter om vad tro, vetande och sanning är. Det är intressant och jag märker att jag försöker formulera mina egna teorier om dessa teman. Boken är skriven av Ulf Jonsson. En annan bok som jag håller på och läser handlar om drottning Kristina. Den är skriven av Laure Wyss på tyska och han blandar upp historieskrivandet med egna reflektioner och självbiografiska avsnitt. Även här kategoriserar jag mig själv och är rätt så nöjd med att sätta mig in i Habermas filosoferande om än i begränsad skala och så är jag nöjd med att läsa en bok på tyska (fast jag kommer på mig själv med att irritera mig på författaren och hans sätt att skriva ibland).

Det tredje som jag har gjort under den här retreaten är att gå i några av de meditationer, andakter och mässor som har erbjudits. Det är verkligen en källa till att tanka andlig energi. Man får lyssna till guds ord och få utrymme till att reflektera över det och höra någons tolkning av det. Denna gång har jag särskilt tagit till mig av psalmernas texter och melodier. De har talat till mig och tröstat mig.
I psalm 767 sjunger vi
"Möt mig nu som den jag är
håll mitt hjärta nära dig
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig."

Det behöver jag höra! Kanske kan några av mina introverta tankar och framtidsönskemål vara en liten del av att låta guds rike komma, och bidra till att det förverkligas?

Bryter mot nionde budet

Idag har jag ägnat mig åt att bryta mot nionde budet. Tycker jag själv iallafall...
Budet lyder att man inte ska ha begärelse till sin nästas hus, och det har jag i och för sig inte. Jag brukar inte vara avundsjuk, men idag var jag lite allmänt avundsjuk på "alla andra" som har superfina karriärer, familjer, vänner och häftiga liv i största allmänhet. Poängen var väl att tycka lite synd om mig själv och att jag inte är så effektiv som jag skulle vilja vara.
Kanske är det inte ett budsbrott, men samtidigt är nog självömkan inget som gud önskar. Han älskar ju mig, då kan det väl inte vara synd om mig? Jag är ju värd att älskas, trots alla mina fel, brister och tillkortakommanden. Men jag måste också ta mig i kragen och dela kärleken vidare inte bara dra mig undan i min egen lilla värld.

frågor kring uppsats i religionspsykologi

Så börjar höstterminen närma sig så långsamt. Ett av barnen har börjat på dagis igen och de andra går på olika läger och min man jobbar redan i ett högt tempo.
Själv sitter jag och försöker att skriva ihop mina restuppgifter från förra terminen och registrera mig på höstens kurser. Jag ska läsa religionspedagogik på teologen här i Uppsala, och så ska jag skriva min kandidatuppsats. Jag har tänkt länge på min uppsats och vad jag ska skriva om, men det är svårt att välja metod och avgränsning och att formulera en frågeställning. Som du hör är jag precis i början av arbetet. Det som jag är intresserad av är hur den andliga hälsan kan hållas i god form i ett extrasekulärt samhälle som Sverige. Det finns forskning som visar att om den andliga/existentiella/religiösa hälsan hos en en individ, grupp eller befolkning är låg, så kan det få destruktiva konsekvenser. Eftersom Sverige och Japan utmärker sig i världen som de mest sekulära, så misstänker jag att det finns få offentliga, naturliga mötesplatser för folk i största allmänhet att underhålla sin existentiella hälsa på en frisk och sund nivå. Och vart tar man vägen när man lider av en andlig brist i sitt liv?
Ja, där är mina generella utgångspunkter, men vart ska jag ta vägen mer specifikt, så att jag kan genomföra en studie och formulera en vetenskaplig uppsats med allt vad det innebär, på max 10 veckor? Du får gärna skriva idéer och förslag till mig. (Kommentarer skickas vidare till min e-post och publiceras inte automatiskt på bloggen.)

eskatologisk tolkning av Fader vår

Vi har två översättningar av fader vår, och det finns några ord som är ändrade.
En fras som jag har funderat över är "och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo." som nu är ändrad till  "Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda". Såsom jag hittills har förstått det, är att jag gärna kan be om att gud låter mig slippa möta och eventuellt falla för frestelser, men däremot förstår jag inte varför jag skabe om att slippa prövningar. Det är ju något som ingår både i det dagliga livet och i det mänskliga livet i stort och som kan leda till något gott. När jag har ställt denna fråga har jag fått svaret att man ska tolka det eskatologiskt, att det handlar om prövningen på den sista dagen, då domen ska falla över var och en av oss. Det svaret har inte hjälpt mig, eftersom bara två rader tidigare har vi bett om det bröd som vi behöver för dagen, som är en mycket konkret bön med korttidsaspekt och inte alls eskatologisk i mina öron. Detta stora hopp mellan tidsperspektiv så tätt inpå varandra går inte ihop för mig.
Men nu, efter att ha konsulterat professor emeritus Birger Olsson, tror jag att jag kan förstå det hela lite bättre. Vi får se om jag lyckas reda ut det. Det grekiska ordet som har översatts med frestelse och prövning betyder prövning eller test som gud gör mot oss människor i syfte att testa vår relation till honom, precis som han testade Jesus i öknen. Ordet har aldrig funnits med betydelsen att leda in någon i synd eller att locka med frestelser. Det är människans och guds relation som är i centrum och det att den som som vi ber gud om att inte pröva, särskilt inte på den yttersta dagen, då vi hoppas på att bli förlåtna för alla de gånger som vi har vänt ryggen mot gud och inte prövade en gång till, så att vi verkligen kan få komma in i hans himmelrike.
Om vi läser hela bönen som at den handlar om denna domens dag, och inte hoppar emellan en konkret läsning och en mer bildlig, eskatologisk läsning, så kanske det kan bli så här: Fadern befinner sig i himlen och vi önskar att hans rike ska komma på den dag som han har bestämt. Det är hans vilja som beslutar om detta, vi människor har inte den makten. Men vi kan be om att få ta del av det andliga brödet som vi behöver på den här stora Dagen, så att vi klarar av domen. Vi har gjort så gott vi har kunnat genom att be om förlåtelse för våra egna felsteg och  att vi själva förlåtit de människor som gjort något felaktigt mot oss. Nu när vi står där, i en utsatt position, ber vi om barmhärtighet och att vi inte ska skickas till helvetet. Så avslutas bönen med ännu en bekräftelse om att makten finns i guds händer och vi erkänner det och underställer oss den i all evighet. Vi läser dessutom bönen tillsammans, som en kristen gemenskap, en bön som visar att vi alla erkänner guds allsmäktighet, och att vi som en kropp hoppas på en barmhärtig dom och en öppning in till guds rike. Då uppdagas för mig en annan dimention och djup i bönen som jag inte riktigt har förstått tidigare.

Vår Fader

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.

(Matteus 6:9-12, ekumenisk översättning av Herrens bön)

 Fader vår

Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.

roligt bankmöte

Idag hade jag ett inbokat möte med den person som hjälper mig med min ekonomi. Vi har träffats en gång förut och för några veckor sedan ringde han för att boka ett till möte.
Själva det ekonomiska ärendet tog ca 15 sekunder att avhandla, men så hade han så många frågor om teologi och om hur det är att plugga till präst för svenska kyrkan, så jag blev kvar i en timme för att reda ut och besvara alla nyfikna och intresserade frågor.
Det var riktigt roligt och ganska oväntat med ett samtal om kristen dogmatik i den miljön. Sådant hoppas jag få uppleva ofta i framtiden, i olika möten med människor!

kahlil gibran om undervisning

Idag för vi meditera över Kahlils visdomsord om utbildning, kunskap och inlärning

 "Ingen kan uppenbara för er något annat än det som redan ligger slumrande i gryningen av er kunskap. Den lärare, som vandrar i Templets skugga bland sina lärjungar, ger inte av sin visdom utan snarare av sin tro och sin kärlek. Om han är i sann mening vis, bjuder han er inte att stiga in i sin visdoms boning, utan leder er till tröskeln av er egen själ.
Astronomen kan ge er av sitt vetande om rymden, men han kan inte ge er av sin förståelse.
Sångaren kan återge den rytm varav rymden är full, men han kan inte ge er den lyhördhet som förmår kvarhålla rytmen eller rösten som återger den.
OM den som är begåvad med talens vetenskap kan berätta för er om måttens och viktens värld, men han kan inte leda er dit. Ty en människas klarsyn kan ej låna sina vingar till en annan.
Och liksom var och en av er står ensam inför Gud så är han också ensam i sin kunskap om Gud och i sin förståelse av jorden."

vila

Nu har jag gått ner i vila.
I ett av vinterpratarnas program så talade Tomas om vila. Olika sorters vila. Den man tar ut när man har möjlighet, den man tar ut när man är helt utmattad, den man tar ut för att man tycker att man förtjänat den. Han hade själv provat på dessa olika sorters vila och fler därtill, men tyckte inte att någon av dem var särskilt bra. Han menade att, att vila regelbundet är en plikt, något vi måste göra rutinmässigt för att ta hand om oss själva och för att Gud har påbjudit det.
Det var något som jag behövde höra och påminna mig själv om. Den här hösten har varit påfrestande och jag måste kunna få vila, utan att få dåligt samvete. Egentligen borde jag ha vilat bättre under höstens gång och inte bara nu, när det är jul och nyår.
För övrigt vill jag rekommendera vinterpratarnas program i år, de är riktigt bra och intressanta, och de handlar förvånansvärt mycket om religiösa och existentiella spörsmål.

Prioriteringar

Ibland måste man backa lite och göra omprioriteringar. Jag har haft som mål att inte ha några rester eller omtentor på kurserna som jag läser. Det har fungerat hittills, men nu måste jag låta några PM och en hemtenta bero till ett senare tillfälle.
Det känns bra att ha bestämt sig för det och att inte pressa mig för mycket, just nu. När man blir alltför stressad är det ofta förmågan att se vad som är viktigt och bråttom jämfört med vad som faktiskt kan vänta, som minskar. Då kan man behöva hjälp av en vän för att reda ut det, och kanske göra en prioriteringslista.

evolution och bibel

Idag hamnade vi i en spännande diskussion om hur Gud är inblandad i evolutionen, människans tillkomst, survival of the fittest och syndens uppkomst hos det mänskliga släktet. Det är precis det som jag går och funderar på just nu, så det passade mig perfekt att prata om. Det visade sig att vi fem stycken runt lunchbordet hade mycket olika uppfattning om vad vi tror, så det blev en mycket intressant diskussion. En liten bit till på väg i mina funderingar kom jag.

Annars är det grekiskan som upptar med mesta hjärnkapaciteten. Grammatiken är verkligen inget att leka med, och det är otroligt många olika ändelser som man ska lära sig utantill för att kunna översätta meningar på ett riktigt sätt. Och så finns det förstås ord som kan översättas på olika sätt, vilket gör att vissa (centrala) texter kan få olika teologisk innebörd. Det är både spännande och frustrerande....

Hösthumör

Livet lunkar på.
Höst och mörker gör åtminstone mig lite segare än vanligt. Det är svårt att uppbåda någon större entusiasm för något, eller att tänka djupsinniga och kloka tankar som är värda att delas.

Idag fick vi tillbaka den andra deltentan i grekiska. Den var svår och vår professor är mycket noggrann i sin rättning... Men det verkar som att de flesta har klarat godkänt iallafall.

I går var det den tjugofjärde söndagen efter trefaldighet och temat var De yttersta tingen. Alltså, Hur det kommer att vara precis innan Jesus återkommer. Och det glädjande hoppet om ett evigt liv efter detta. Det känns bra att trösta sig med, när man känner sig lite kraftlös. Den här perioden an mitt liv är en mycket liten del i det stora hela.

värdsliga saker

Karlsson på taket kan ibland vara en förebild. Hans syn på "värdsliga saker" kan vara till hjälp när man blir ledsen över att ens ägodelar går sönder.
Igår gick både min och min sons mobiltelefoner sönder (av olika anledningar) och vi är båda ganska ledsna, och ser framför oss hur mycket pengar, tid och ork som kommer att gå åt för att laga eller köpa ny.
Men, men, det är ju världsliga saker! Det kommer att gå att ordna, även om det känns som en uppförsbacke, och vi är båda friska och glada till kropp och själ, och det är ju självklart viktigare! Och det var väl det som Karlsson på taket menade?

Jag funderar lite på andra karaktärer ur Astrid Lindgrens böcker och inser att hon har enormt mycket att ge, på många olika plan, till både barn och vuxna. Hennes verk är en sann skattkammare!

slöja

Igår hade jag slöja på mig i några timmar.
Jag hade ärenden till dagis, polisen och skolan. Ingen frågade något eller kommenterade. Själv var jag löjligt medveten om att jag såg annorlunda ut och att jag sände ut signaler som jag inte är van vid. Hur beter man sig till exempel när man möter en annan kvinna med slöja? Blinkar lite, för att man tillhör samma gäng? Eller är det uppenbart att jag är utklädd/falsk?

Anledningen var det sk hijabupproret. Jag har tidigare tänkt på att prova hur det är att bära slöja, men inte riktigt kommit mig för, så det här uppropet gjorde att det blev av.

Idag var det en dagisfröken som tog upp, att hon hade velat fråga, men inte riktigt vågade. Trodde att jag kanske hade konverterat. Men senare hade hon också hört om uppropet och förstod vad jag ville säga. Människor bör kunna visa sin religiösa identitet offentligt utan att behöva bli misshandlade för det. Även jag vill kunna bära mitt kristna kors synligt och ändå mötas med respekt.

Kanske gör jag om det, vi får se.

Sverige, bibeltolkning och kvinnans hår.
Bilden nedan är tagen 1913 och är publicerad i boken "Äventyret Sverige". Att gå med utsläppt hår, särskilt som gift kvinna skulle nog ha varit mycket uppseendeväckande då. Men att bli misshandlad för att man hade sjal/huckle på sig för att täcka håret var nog däremot ovanligt.

Svenska kvinnor dolde haret av religiosa skal

 

Paulus tycker att kvinnan ska täcka sitt hår när hon profeterar i kyrkan och att hon i övrigt inte bör ha alltför överdådiga frisyrer i syfte att visa upp sig.

Luther mildrar detta och tycker att kvinnor är goda kristna även om de inte täcker sitt hår, bara det inte stör eller sårar någon i den övriga församlingen för mycket.

 

övertänd?

På friidrotts-VM, så diskuterade journalister och tränare till spjutkastare om faran med att vara övertänd. Just i spjut gäller det att vara noga med balansen mellan styrka, fart och teknik, och om man är lite för tänd just i tävlingssammanhanget, så kan den balansen rubbas och så blir kastet inte så bra.
För tillfället känner jag mig själv alldeles övertänd. Nu är familjen hemkommen från semestern och alla utom jag är igång på sina respektive jobb och skolor. Jag sitter och laddar, och vill hinna göra så mycket de här sista dagarna, samtidigt som jag vill börja plugga på en gång och lära mig grekiska glosor så att det sprutar om det! Men kanske måste jag försöka lugna ner mig lite, så att balansen mellan vilja, kapacitet, ambition, stress och vila kommer på rätt nivå. Jag måste ju ändå hålla ihop under hela terminen och inte bara de första, spännande dagarna.
Samtidigt har jag ambitiösa planer på hur jag ska ta hand om min kropp på ett bättre sätt från och med...... imorgon...... Ja, vi får väl se hur det kommer att gå med att träna mer och att äta bättre.
Välkommen kära höst, och tack kära sommar för den värme som du gav oss!

Nyfiken

Ibland när man går på kyrkogårdar, så kan man bli så nyfiken på människorna som har sina viloplatser där. Hur såg deras liv ut egentligen?
När jag ser denna sten, så undrar jag vad Hildur gjorde de 48 åren som hon levde som änka. Hur mådde hon, vad länge hon och vad drömde hon om? Vad hade hänt med hennes man. Och hade de barn?
Ja, och så kan fantasin skena iväg.
Kanske är det någon som vet vem Hildur var, och hur hon hade det i livet.

jävla äckel?

För ett tag sedan fick jag en kommentar skickad till mig, som det tog ett tag att smälta. Någon hade tagit sig tid att läsa ett inlägg på bloggen och att formulera kommentaren "Du är ett jävla äckel och din tro hör inte hemma på nätet".
Ja,man kan fundera mycket över den här personen och hur han eller hon mår.
Det verkar ju inte vara något ovanligt fenomen heller, att bloggare eller journalister eller politiker eller varför inte fotbollstränare, får brev med tillmälen och eventuella hot. Nu var väl det här exemplet ganska harmlöst, men om jag får ha en liten åsikt i sammanhanget, så tycker jag att epitetet jävla äckel varken hör hemma mellan människor på nätet eller AFT. Och att religionsfrihetslagen bör gälla både när man använder nätkommunikation och annan media.
Men har man gett sig in i leken, så får man väl inte gnälla...

dopsamtal, andakt, sorgehus

Fredag. Prästen och jag hade ett samtal om dopets teologi. förhållandet mellan tro och dop, frälsning och dop, arvssynd och dop, nattvard och dop. Det finns verkligen många aspekter att fundera på....
I går eftermiddag höll jag i andakten för "Lötenträffen" och pratade om den gode herden. Det gick bra, tror jag. De kommentarer som jag fick efteråt var att jag talade tydligt så att alla kunde höra.
Och så var jag på besök i ett sorgehus. Det var ett fint samtal med planering för begravningen. Mina egna minnen från begravningar bubblade upp och det är något som jag måste lära mig hantera på ett bra sätt inför framtida tjänst.

syn på helvetet

I dagens Upsala nya tidning, så skriver Lena Köstner (kulturreporter) att hon längtar efter våren och befarar att det aldrig blir vår! Hon är på desperat jakt efter tussilago för att bli säker på att det faktiskt kommer en vår. I en passus skriver hon:
"Jag har alltid varit övertygad om att helvetet är en fullkomligt tyst och iskall plats. Absoluta nollpunkten. Inte en rörelse. Inget ljus. Inget liv. Vars och ens fullkomligt ensamma, medvetna, kropps- och röstlösa själ. I evighet."

Det är ju en annan sorts helvete än den eviga elden som annars tidigare framställts. Men tanken den fullkomliga ensamheten som ett helvete passar ju mycket bra med en del straff som vi ger brottslingar; jag tänker på fängelse och uteslutning ur en social gemenskap.

Det sjunde sinnet

... Är, enligt Stinissen, trons sinne. Alla har det, och vi måste alla öva och träna för att använda det och utveckla det. Låt oss görs det lite extra idag!
Som illustration väljer jag en bild från trädgården som får symbolisera tron och hoppet om våren .

Referens
Stinissen, 1994, Idag är guds dag, Libris förlag: Örebro

på banan igen. dop.

Ja, inte Sean Banan, utan på väg.
Nu skriver jag om dopet och nattvarden och olika syn på dessa sakrament genom tiderna.
Själv lät jag döpa mina barn när de var fem år. Jag ville gärna att de skulle kunna minnas denna stora, fina händelse i deras liv, och att de skulle få vara med och planera och diskutera innehållet och upplägget av själva ritualen. Det innebar att jag också fick lov att finna mig i att det inte riktigt blev som jag själv hade önskat mig, samtidigt som det i slutändan blev fantastiska och minnesvärda högtider, som vi fortfarande pratar om i familjen.

Egentligen borde jag väl kommentera påvevalet idag, men jag väljer att överlåta detta till dem som är mer insatta än jag i detta ämne.

Jesus fruar :-)

Jag behöver verkligen klippa håret och jag lyckas aldrig ta mig tid till det. Men idag när jag var hemma med sjukt barn så blev det av och det var en intressant upplevelse. När Lillan hade somnat på vår promenad, så slank jag in på första, närmsta frisörsalong. Det visade sig vara en kurdisk man som skulle klippa mig. När jag, efter lite kallprat, sa att jag pluggar för att jag vill bli präst, så blev han lite förvånad. Efter en stund frågade han om jag då måste skilja mig från min man för att gifta mig med Jesus. Han hade hört att många kvinnor gifter sig med Jesus och tillade: "Han måste vara en lycklig man."
Ja, så har jag inte riktigt tänkt på nunnur tidigare, men det gav mig helt klart en ny vinkel på hur kristendom kan uppfattas.