Jag behöver verkligen klippa håret och jag lyckas aldrig ta mig tid till det. Men idag när jag var hemma med sjukt barn så blev det av och det var en intressant upplevelse. När Lillan hade somnat på vår promenad, så slank jag in på första, närmsta frisörsalong. Det visade sig vara en kurdisk man som skulle klippa mig. När jag, efter lite kallprat, sa att jag pluggar för att jag vill bli präst, så blev han lite förvånad. Efter en stund frågade han om jag då måste skilja mig från min man för att gifta mig med Jesus. Han hade hört att många kvinnor gifter sig med Jesus och tillade: "Han måste vara en lycklig man."
Ja, så har jag inte riktigt tänkt på nunnur tidigare, men det gav mig helt klart en ny vinkel på hur kristendom kan uppfattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar