Nu är nästa barn sjukt. Hon har mycket hög feber och vägrar att ta medicin (ifall det skulle smaka äckligt eller vara svårt att svälja). Hon sover mycket och kan få i sig en klunk vatten ibland.
Sånt är livet.
Men igår kväll var morfar här på kvällen och då passade tre av oss andra på att gå ut och bli roade av stand-uppare, så vi varvar nöje med att pyssla om sjuklingar.
Nu tar vi dag för dag i lugn takt.
Tack Gud, Att vi får överlämna oss i dina händer. Du vet vad vi behöver, om vi bara låter dig leda oss. Amen
