Om två veckor ska vi som är prästkandidater i klass 3-4 åka på något som kallas för Stilla dagar som är en del av de pastorala momenten på Johannelund. Temat för dessa stilla dagar är relationen mellan mig och Gud. Vi kommer att diskutera om hur Herren talade till oss genom Ordet, i bönen, genom Anden och om hur vi lever i förlåtelsen.
Ett annat moment i dessa stilla dagar är att var och en av oss ska ha läst en andlig klassiker och redovisa den för varandra. Jag har just läst boken Kristens resa av John Bunyan från år 1678. Bunyan levde i England på 1600-talet och kom från en hantverkarfamilj. I England rådde inbördeskrig och det fanns många schismer mellan olika kristna samfund då. När han gifte sig ledde hans fru in honom till The independent church, där han så småningom blev predikant, men staten gillade inte hans iver i denna gärning och satte honom i fängelse i 12 år. När han kom ut ur fängelset började han skriva denna bok om kristendomen på ett enkelt språk och på billigt material, så att även fattiga skulle kunna ta den till sig. Den blev en bestseller, och läses än idag, 2014, av åtminstone mig!
Berättelsen är skriven i jagform, där jaget drömmer en dröm. Drömmen handlar om en man som heter Kristen och hans resa från staden Fördärv till himmelens stad. Allt börjar med att han fruktar helvetet på grund av tyngden av sina synder. Han vill inte få dödens dom, utan han vill bli frälst. På vägen som han börjar gå möter han människor som ömsom hånar honom, uppmuntrar honom, frestar honom och lyssnar till honom. Han kommer också till platser som ahn måste ta sig igenom och det är ibland svårt och ibland behagligt. Som exempel sjunker han ner i Misströstans dy, går igenom Befrielsens ort, fastnar i Tvivlets borg och kämpar sig igenom Dödsskuggans dal. Han lockas att hälsa på hos Lagen, han avslöjar Munkristen, tar råd av Uttolkaren och ser hur Okunnig och Medgörlig faller av på vägen. Han blir också dömd av Herr Blind med sin jury bestående av bland andra herr Lösaktig, herr Högfärdig och herr Oduglig, men han träffar också två vänner som följer honom en bit på vägen, nämligen Trofast och Hoppfull. De delar sina erfarenheter och de har upplevt de olika människorna och platserna på olika sätt och de diskuterar och reder ut begrepp och frågeställningar kring hur man bör tolka guds ord och leva ett gott kristet liv.
Texten är skriven som en teaterpjäs där de olika karaktärerna har repliker och man kan lätt föreställa sig Kristen som går där på vägen i ett skiftande landskap som bjuder på strapatser och diskussioner om livet och kristendomen. Själv kan jag känna igen mig i en del av de inre "brottningsmatcherna" och karaktärsdrag som inte alltid är särskilt smickrande. Trösten i berättelsen är att alla människor går på livets väg, alla möter på både motstånd och hjälp, men tacklar det på olika sätt. En av vägarna är den kristna vägen och den är svår, men inte exakt lika för alla. Många går vilse och försöker ta genvägar, men det går att komma tillbaka igen om man sätter sitt hopp och tro och liv till Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar