homiletikveckan till ända

Första veckan har gått och den har varit mycket intensiv.
Vi har fått lyssna till många fina och själavårdande talare på temat själavård i predikan. Några har haft mer fokus på själavård, människans psykologi och andra mer på predikan och församling. det jag kommer att minnas av dessa dagar är den värme och omsorg om oss som talarna hade. De är goda föredömen för oss och visade oss sin ömhet, sin teologiska kunskap och sin genuint grundade tro på ett mycket tydligt sätt. Tack för det.
Några nedslag ur innehållen: Bo Brander citerade Heliga Birgitta med orden att en predikan ska vara enkel och med få ord, den ska ge kärlek till själarna och vara grundad i ordet. han poängterade också att jesus är sträng och ställer höga krav på oss, eftersom han tror på oss. Men har är samtidigt en öppen famn, full av nåd och förlåtelse.
Liselott J. Andersson pratade om hur man som officiant kan närma sig dem som sörjer. Att som präst vara den som bär de sörjande. och att det både finns ord som ger mycket för en sörjande, och det finns tystnad, som också är viktig och givande i vissa situationer.
Fredrik Broché pratade om vad som gör ont och gott med mig ut ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och använde begreppet anknytning som grunden för hur en god predikan kan hantera de olika stadierna som människor befinner sig i under livets gång (till exempel, sårbar, övergiven, ensam, ångestfull). 
Birgitta Asa utgick ifrån att livets mening är hela relationer. Hela relationer med mig själv, mina medmänniskor, med Gud och med jorden. Problemen är att det kan finnas sår, synd, bundenhet och betryck som söndrar relationerna. Då gäller det att predika och förmedla helande, förlåtelse, frihet och befrielse.
Till slut så fick vi några handfasta tips från Hanna Lundkvist, och hon gav oss ett citate från Kahlil Gibran att ta med oss på vägen: Dela med dig av din tro och kärlek till andra, men bjud inte in dem till din egen visdoms boning utan till tröskeln av deras egen själ.
Det var en mycket fin och tänkvärd visdom.
Som slutkläm på veckan fick vi övningsuppgiften att framföra en själavårdande predikan på ca 12 minuter för våra med-studenter (i mindre grupper) och ge varandra konstruktiv kritik på dem.

Nu sitter jag och pustar efter detta och laddar om till nästa utmaning.
på söndag åker jag iväg på antagningskonferensen. Den som jag har haft framför mig i ett och ett halvt år, ska nu bli av. Jag uppskattar alla förböner under den tiden (1-3 september).

själavårdande homiletik

Så var äntligen terminen igång!
Efter en lång och härlig upptaktsgudtjänst och upprop i klasserna, så började vi med föreläsningar och övningar i predikokonstens själavårdande sidor. Idag var det mest introduktion, men i morgon kommer den katolska prästen Bo Brander att hålla i en föreläsning. Han är en mycket kompetent förkunnare och själavårdare. Detta ser jag verkligen fram emot!

värdsliga saker

Karlsson på taket kan ibland vara en förebild. Hans syn på "värdsliga saker" kan vara till hjälp när man blir ledsen över att ens ägodelar går sönder.
Igår gick både min och min sons mobiltelefoner sönder (av olika anledningar) och vi är båda ganska ledsna, och ser framför oss hur mycket pengar, tid och ork som kommer att gå åt för att laga eller köpa ny.
Men, men, det är ju världsliga saker! Det kommer att gå att ordna, även om det känns som en uppförsbacke, och vi är båda friska och glada till kropp och själ, och det är ju självklart viktigare! Och det var väl det som Karlsson på taket menade?

Jag funderar lite på andra karaktärer ur Astrid Lindgrens böcker och inser att hon har enormt mycket att ge, på många olika plan, till både barn och vuxna. Hennes verk är en sann skattkammare!

slöja

Igår hade jag slöja på mig i några timmar.
Jag hade ärenden till dagis, polisen och skolan. Ingen frågade något eller kommenterade. Själv var jag löjligt medveten om att jag såg annorlunda ut och att jag sände ut signaler som jag inte är van vid. Hur beter man sig till exempel när man möter en annan kvinna med slöja? Blinkar lite, för att man tillhör samma gäng? Eller är det uppenbart att jag är utklädd/falsk?

Anledningen var det sk hijabupproret. Jag har tidigare tänkt på att prova hur det är att bära slöja, men inte riktigt kommit mig för, så det här uppropet gjorde att det blev av.

Idag var det en dagisfröken som tog upp, att hon hade velat fråga, men inte riktigt vågade. Trodde att jag kanske hade konverterat. Men senare hade hon också hört om uppropet och förstod vad jag ville säga. Människor bör kunna visa sin religiösa identitet offentligt utan att behöva bli misshandlade för det. Även jag vill kunna bära mitt kristna kors synligt och ändå mötas med respekt.

Kanske gör jag om det, vi får se.

Sverige, bibeltolkning och kvinnans hår.
Bilden nedan är tagen 1913 och är publicerad i boken "Äventyret Sverige". Att gå med utsläppt hår, särskilt som gift kvinna skulle nog ha varit mycket uppseendeväckande då. Men att bli misshandlad för att man hade sjal/huckle på sig för att täcka håret var nog däremot ovanligt.

Svenska kvinnor dolde haret av religiosa skal

 

Paulus tycker att kvinnan ska täcka sitt hår när hon profeterar i kyrkan och att hon i övrigt inte bör ha alltför överdådiga frisyrer i syfte att visa upp sig.

Luther mildrar detta och tycker att kvinnor är goda kristna även om de inte täcker sitt hår, bara det inte stör eller sårar någon i den övriga församlingen för mycket.

 

övertänd?

På friidrotts-VM, så diskuterade journalister och tränare till spjutkastare om faran med att vara övertänd. Just i spjut gäller det att vara noga med balansen mellan styrka, fart och teknik, och om man är lite för tänd just i tävlingssammanhanget, så kan den balansen rubbas och så blir kastet inte så bra.
För tillfället känner jag mig själv alldeles övertänd. Nu är familjen hemkommen från semestern och alla utom jag är igång på sina respektive jobb och skolor. Jag sitter och laddar, och vill hinna göra så mycket de här sista dagarna, samtidigt som jag vill börja plugga på en gång och lära mig grekiska glosor så att det sprutar om det! Men kanske måste jag försöka lugna ner mig lite, så att balansen mellan vilja, kapacitet, ambition, stress och vila kommer på rätt nivå. Jag måste ju ändå hålla ihop under hela terminen och inte bara de första, spännande dagarna.
Samtidigt har jag ambitiösa planer på hur jag ska ta hand om min kropp på ett bättre sätt från och med...... imorgon...... Ja, vi får väl se hur det kommer att gå med att träna mer och att äta bättre.
Välkommen kära höst, och tack kära sommar för den värme som du gav oss!

Åska

Idag var vi med om ett häftigt åskväder. Strax innan det bröt ut över oss, såg himlen ut så här.

Fågelgrav

Tre barn i tioårsåldern har gjort denna vackra grav för en fågel.
Vilken omtanke.

Nyfiken

Ibland när man går på kyrkogårdar, så kan man bli så nyfiken på människorna som har sina viloplatser där. Hur såg deras liv ut egentligen?
När jag ser denna sten, så undrar jag vad Hildur gjorde de 48 åren som hon levde som änka. Hur mådde hon, vad länge hon och vad drömde hon om? Vad hade hänt med hennes man. Och hade de barn?
Ja, och så kan fantasin skena iväg.
Kanske är det någon som vet vem Hildur var, och hur hon hade det i livet.

Vykort från stranden

En kväll en bit ifrån Ölands raukar lamm det se ut så här.
Att njuta av skönheten är en lisa för själen.

Lite förberedelser

Medan Bolibompa går på Tv:n, försöker jag mig på några glosor.

Borgholms kyrka

... Är mycket mindre och flera hundra år yngre än Högby kyrka i  Löttorp. Förhållandena var annorlunda dåförtiden.