Kamomilla uppförd!

Häromkvällen spelade vi upp vår pjäs om rövarna Kasper, Jesper och Jonatan för släkt och vänner. På den första bilden syns några av kulisserna, polis Bastians hus, Tobias torn och bagarens bageri. I förgrunden står Marie-Louise, som spelar fröken tant Sofie och bredvid henne står Laura, som äter ansvarig för kulisser och kläder. På den andra bilden kan vi se överkonstapel Bastian, slaktaren och bagaren. På den tredje bilden sys jag själv i full färd med att berätta hur fröken tant Sofie blir bortrövad i sin hängmatta av rövarna.

Precis som det bör vara, så gick genrepet riktigt, riktigt dåligt, och själva föreställningen gick mycket bra! I kväll ska gruppen träffas för sista gången den här terminen och prata om hur vi upplevde vårt framförande. 

Som teologstudent kan jag inte undgå att notera att det i vår grupp också finns andra med teologisk bakgrund, genom en pensionerad präst, ett prästbarn och två prästbarnbarn.! 

Pjäsen har ett fint budskap: att inte döma andra, utan att ta tillvara varandras styrkor och gåvor. Och att ge varandra gåvor och fester! 

 

Kaffet dukat!

På Johannelund har vi ett rullande schema bland studenterna för att fixa morgonfikat. I dag är det min tur.  Vi har två separata kassor: en där man betalar  några kronor före själva kaffet och en där man kan lägga en valfri summa till kyrkans missionsarbete. 

Det blev en hel del i dagens "kollekt"!

Som balans, så visar jag en bild på hur jag har det när jag inte fikar också...

Jungfru Maria

Jag gick just förbi en tavla med Maria, Jesus och änglarna Gabriel och Mikael. I går var det hennes bebådelsedag och det var fest i kyrkan!
Maria är både en tuff och en ödmjukhet tjej. Om vi får tro evangelisternas utsaga om bad hon svarar ängeln när hon går beskedet om att hon ska bli gravid och föda guds barn, så har hon någon praktisk fråga och sedan ett accepterande av situationen. Hon varken funderar på om hon "duger" för detta stora eller håller sig för "förmer" än andra.

Hemafton

Förra veckan var jag med på min första hemafton här på Johannelund. Det är tydligen en tradition från Johannelunds tidigaste år (150 år sedan) som fortfarande håller i sig. Studenter och lärare äter middag tillsammans och har roligt ihop. Det är alltid samma maträtt som lagas, en etiopisk peppargryta (eftersom Etiopien är det land där EFS har starkast missionsband till). Man samlar alltid in pengar till missionen, för det mesta genom en missionsauktion, dit man får ge saker och sedan köpa tillbaka dem dyrt! :-)
Hemafton ordnas två gånger per termin och det är ett rullande schema på vilken klass som håller i det. Självklart ska kvällen också innehålla en del spex och lärarna förväntas bjuda på sig själva och tåla att bli imiterade, och så avslutas kvällen med en andakt med bön och psalmsång.

I torsdags var kvällens höjdpunkt när två exegetiklärare skulle få framföra afrikansk dans under ledning av en av eleverna på bibelskolan. Herrarna kämpade tappert med att vicka på höfterna, rulla med axlarna och snurra runt i (o)takt med musiken. Resten av oss lät oss bli roade och jag måste erkänna att det var ett tag sedan jag skrattade så mycket.

Folk och rövare i Kamomilla stad

En gång i veckan spelar min son och jag i en teatergrupp och nu börjar vi närma oss en färdig pjäs. Det är himla roligt att spela teater i en grupp med blandade åldrar. Några går i mellanstadiet, andra på högstadiet, några pluggar, andra jobbar och någon är pensionär. Och vi har alla kul!
Pjäsen som vi sätter upp den här gången heter Folk och rövare i Kamomilla stad, och vi kommer att ge en föreställning. Om du bor i Uppsala och har lust att titta på,så är du välkommen till teater Blanca kl 18 söndag den 30 mars.

Objektivt eller subjektivt genetiv?

Just nu läser jag en artikel om ett uttryck som återkommer i Paulus brev, nämligen pistis Kristou. Det kan översättas på två olika sätt, tro på Kristus eller Kristi trofasthet. Beroende på vilket man väljer får Paulus teologi olika innebörd. Ungefär så långt förstår jag av artikeln, men sedan blir det för komplicerat. Vad allt detta får för konsekvenser i våra kristna liv diskuteras lite grand i artikeln och jag förstår att det är viktigt för var och en att ta ställning i frågan och att kunna argumentera för sitt val, men hur jag själv ska komma så långt är en gåta för mig.

St Lukas

Som prästkandidat för Uppsala stift ska man gå 10 gånger till st Lukasstiftelsen.
Där finns psykologer som kan erbjuda olika sorters terapier. De här tio gångerna som prästkandidater går, kallas för persongenomgång. Jag vet inte exakt vad det innebär, men det är tydligen ingen terapi, ingen själavård och man ska inte ta upp teologiska spörsmål som man brottas med. Den här första gången han vi bara prata om mitt liv så här långt, så får vi se vad de kommande samtalen kommer att handla om.

Kärlekens väg

 Idag är söndagens tema Kärlekens väg. Och det passade bra i Tunaberg, där vi har frälsarkransvecka. Det finns ju två kärlekspärlor och vår präst Matilda Oldeberg predikade om olika sätt som vi kan vara kärleksfulla gentemot varandra. Idag sjöng barnkören som sjöng många sånger om att vandra på kärlekens och Guds väg. Vi fick också inviga en ny agenda som även de som inte kan läsa, kan hänga med i. Nedan finns en bild på dess framsida. Efter gudtjänsten fick vi hemmagjorda semlor! Nu har vi bunkrat upp inför fastan, så vi kan hålla igen på ätandet fram till den påsken och Jesu uppståndelse.