tankar under en retreat

Ja, tankar i två bemärkelser, som i att tänka tankar och som i att tanka energi.

Under den här specifika retreaten, den andra adventshelgen 2014, med temat "Låt Ditt rike komma" så får jag lov att erkänna att de flesta av mina tankar har varit praktiska, världsliga och egocentrerade. Jag har kategoriserat mina egna tankar och gärningar under rubriker som "misslyckanden", "nöjd" och "framtidsplaner". Men jag har också läst och tagit till mig av andakter.

Till exempel har jag misslyckats med projektet att gå ner fem kilo i vikt genom att börja träna och lägga om min kost. Jag har varken gjort det ena eller andra och tror att jag måste ge upp min ambition här. Min andra förutsättning som inte har lyckats är att sova mer regelbundet och tillräckligt mycket (varken för mycket eller för lite).

Något som jag är nöjd med är att jag sedan en vecka inte har ätit kött. Min ambition är att fasta från kött under adventstiden och min förhoppning är att jag kan fortsätta att vara vegetarian efter denna fastetid också. Annat som jag är nöjd över är att jag numera gör mitt eget schampo (av rågmjöl och vatten) och att jag använder menskopp istället för engångsbindor.

Framtidsplaner som snurrar runt i mitt huvud är att jag vill göra min egen deodorant och egen hudkräm, vilket jag tror är möjligt. en annan plan är att börja baka bröd till familjen, men där är mina förhoppningar om att lyckas inte så höga. Annars sitter jag gärna och tänker på vilka kurser som jag ska läsa i framtiden och hur min praktik kommer att gestalta sig under våren.

Men jag har faktiskt fått lite input från andra källor än mig själv också. Bland annat har jag läst en bok om Jurgen Habermas och Joseph Ratzingers diskussioner om religionens plats i samhället på 2000-talet och deras olika, ibland lika, åsikter om vad tro, vetande och sanning är. Det är intressant och jag märker att jag försöker formulera mina egna teorier om dessa teman. Boken är skriven av Ulf Jonsson. En annan bok som jag håller på och läser handlar om drottning Kristina. Den är skriven av Laure Wyss på tyska och han blandar upp historieskrivandet med egna reflektioner och självbiografiska avsnitt. Även här kategoriserar jag mig själv och är rätt så nöjd med att sätta mig in i Habermas filosoferande om än i begränsad skala och så är jag nöjd med att läsa en bok på tyska (fast jag kommer på mig själv med att irritera mig på författaren och hans sätt att skriva ibland).

Det tredje som jag har gjort under den här retreaten är att gå i några av de meditationer, andakter och mässor som har erbjudits. Det är verkligen en källa till att tanka andlig energi. Man får lyssna till guds ord och få utrymme till att reflektera över det och höra någons tolkning av det. Denna gång har jag särskilt tagit till mig av psalmernas texter och melodier. De har talat till mig och tröstat mig.
I psalm 767 sjunger vi
"Möt mig nu som den jag är
håll mitt hjärta nära dig
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig."

Det behöver jag höra! Kanske kan några av mina introverta tankar och framtidsönskemål vara en liten del av att låta guds rike komma, och bidra till att det förverkligas?

Starstruck

 

Igår kväll var min idol på besök i min församling. Martin Lönnebo var inbjuden för att tala om tystnadspärlorna i frälsarkransen, som en del av frälsarkransveckan i Tunaberg. Biskop emeritus Martin är en fröjd att lyssna på, en människa som sänder ut sin andliga kraft till sina medmänniskor och ger oss själavård med sin blotta närvaro. Jag satte mig så nära som jag bara kunde under föredraget!

Martin prästvigdes för 60 år sedan och då var förhållandet mellan ljud och tystnad något annat än idag. Det gäller det inre ljudet också, våra ständiga tankar, som, om vi inte låter dem vila ibland, aldrig ger dem möjlighet att sjunka in. I tystnaden kan vi öppna oss och lyssna till Gud, både med och utan inre ord. Ibland tar det tid, men det går! Och det gör oss gott.

 

Efter föredraget var det många som ville få hans dedikation i sina böcker. Martin sade att han har fått en förfrågan om att skriva en biografi. Han tvekar lite, men har i alla fall satt en titel på en presumtiv bok: "Jag är ingenting, men i det stora hela är jag allt".
Tack Martin Lönnebo, för den du är, för det du ger och för den vishet som du förmedlar.

 

läs mer här, om du vill: Frälsarkransen.

kahlil gibran om undervisning

Idag för vi meditera över Kahlils visdomsord om utbildning, kunskap och inlärning

 "Ingen kan uppenbara för er något annat än det som redan ligger slumrande i gryningen av er kunskap. Den lärare, som vandrar i Templets skugga bland sina lärjungar, ger inte av sin visdom utan snarare av sin tro och sin kärlek. Om han är i sann mening vis, bjuder han er inte att stiga in i sin visdoms boning, utan leder er till tröskeln av er egen själ.
Astronomen kan ge er av sitt vetande om rymden, men han kan inte ge er av sin förståelse.
Sångaren kan återge den rytm varav rymden är full, men han kan inte ge er den lyhördhet som förmår kvarhålla rytmen eller rösten som återger den.
OM den som är begåvad med talens vetenskap kan berätta för er om måttens och viktens värld, men han kan inte leda er dit. Ty en människas klarsyn kan ej låna sina vingar till en annan.
Och liksom var och en av er står ensam inför Gud så är han också ensam i sin kunskap om Gud och i sin förståelse av jorden."

att minnas, att sörja, att glädjas

Alla helgons tid.
Och tid för att minnas och hedra våra döda släktingar och vänner.
Själv sörjer jag särskilt min mamma, morbror och farmor som har dött under de senaste fyra åren. I morgon vill jag besöka en kyrkogård och ägna min uppmärksamhet åt alla de människor i min närhet som jag mist under livets gång. Tända ljus och be en bön. Sorgen ser annorlunda ut hos människor och uttrycks på olika sätt. Man kan sörja olika människor på olika sätt. Men ofta följer sorgen vissa faser som i stort sett är allmängiltiga.

Denna söndagens tema är Vårt evighetshopp. Nu har vi möjlighet att sätta vårt hopp till Kristus, uppståndelsen och löftet om det eviga livet som han bjuder in oss till. Rosenius gav en fin bild på hur våra kroppar kommer att återuppstå på den sista dagen. Han jämförde med ett frö som vi sår i jorden på hösten och som sedan uppstår och växer på våren. Det som syntes litet och dött har liv och kropp i sig. På samma sätt ligger vi i våra gravar, förmultnar och ger liv och näring till naturen, och så småningom, när det är dags, låter Gud oss växa upp igen ur våra viloplatser och komma till honom. Ett evighetens hopp.

nationaldag!

Så, var det nationaldag!
Jag fick möjligheten att fira den två gånger idag. Dels på ett äldreboende och dels på Storvretas församlingshem.
På äldreboendet hade jag i uppgift att prata om vårt dop, och det blev en mycket trevlig stund när flera stycken berättade lite om sina egna dop och minnen därifrån.

På eftermiddagen var  det firande med musik, tal, sång, kaffe, glass och bollhav och trevligt mingel och så sjöng vi förstås du gamla du fria också!

Jag fick frågan hur det är att jobba i kyrkan egentligen och jag hade lite svårt att svara på den. Det är många intryck efter dessa två dagar som jag ska försöka smälta. Men det är absolut en fråga som jag vill återkomma till och den kan nog få många olika svar!