tankar under en retreat

Ja, tankar i två bemärkelser, som i att tänka tankar och som i att tanka energi.

Under den här specifika retreaten, den andra adventshelgen 2014, med temat "Låt Ditt rike komma" så får jag lov att erkänna att de flesta av mina tankar har varit praktiska, världsliga och egocentrerade. Jag har kategoriserat mina egna tankar och gärningar under rubriker som "misslyckanden", "nöjd" och "framtidsplaner". Men jag har också läst och tagit till mig av andakter.

Till exempel har jag misslyckats med projektet att gå ner fem kilo i vikt genom att börja träna och lägga om min kost. Jag har varken gjort det ena eller andra och tror att jag måste ge upp min ambition här. Min andra förutsättning som inte har lyckats är att sova mer regelbundet och tillräckligt mycket (varken för mycket eller för lite).

Något som jag är nöjd med är att jag sedan en vecka inte har ätit kött. Min ambition är att fasta från kött under adventstiden och min förhoppning är att jag kan fortsätta att vara vegetarian efter denna fastetid också. Annat som jag är nöjd över är att jag numera gör mitt eget schampo (av rågmjöl och vatten) och att jag använder menskopp istället för engångsbindor.

Framtidsplaner som snurrar runt i mitt huvud är att jag vill göra min egen deodorant och egen hudkräm, vilket jag tror är möjligt. en annan plan är att börja baka bröd till familjen, men där är mina förhoppningar om att lyckas inte så höga. Annars sitter jag gärna och tänker på vilka kurser som jag ska läsa i framtiden och hur min praktik kommer att gestalta sig under våren.

Men jag har faktiskt fått lite input från andra källor än mig själv också. Bland annat har jag läst en bok om Jurgen Habermas och Joseph Ratzingers diskussioner om religionens plats i samhället på 2000-talet och deras olika, ibland lika, åsikter om vad tro, vetande och sanning är. Det är intressant och jag märker att jag försöker formulera mina egna teorier om dessa teman. Boken är skriven av Ulf Jonsson. En annan bok som jag håller på och läser handlar om drottning Kristina. Den är skriven av Laure Wyss på tyska och han blandar upp historieskrivandet med egna reflektioner och självbiografiska avsnitt. Även här kategoriserar jag mig själv och är rätt så nöjd med att sätta mig in i Habermas filosoferande om än i begränsad skala och så är jag nöjd med att läsa en bok på tyska (fast jag kommer på mig själv med att irritera mig på författaren och hans sätt att skriva ibland).

Det tredje som jag har gjort under den här retreaten är att gå i några av de meditationer, andakter och mässor som har erbjudits. Det är verkligen en källa till att tanka andlig energi. Man får lyssna till guds ord och få utrymme till att reflektera över det och höra någons tolkning av det. Denna gång har jag särskilt tagit till mig av psalmernas texter och melodier. De har talat till mig och tröstat mig.
I psalm 767 sjunger vi
"Möt mig nu som den jag är
håll mitt hjärta nära dig
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig."

Det behöver jag höra! Kanske kan några av mina introverta tankar och framtidsönskemål vara en liten del av att låta guds rike komma, och bidra till att det förverkligas?

Retreat på Breidagård

För ett år sedan var jag på retreat på Breidagård, precis som jag är i år igen. Förra gången var det snöstorm när jag kom hit och det gick bara att gå längst med uppskottade stigar mellan husen.
I år har snön inte hunnit komma och det går bra att gå en promenad och njuta av guds skapelse på ett annat sätt.
Annars är det sig likt. Vi är tysta, vi mediterar, läser, ber och äter god mat.

Bilder från Mariadöttrarna

Idag var vi några prästkandidater som fick möjlighet att hälsa på hos Mariadöttrarna utanför Enköping. Bön, mässa, samtal och mat. Allt med värme och närvaro.
Ett fint möte som jag tar med mig in i framtiden.

Pilgrimsvandring

Mellan Uppsala domkyrka och gamla Uppsala kyrka kan man pilgrimsvandra på st eriksleden och det gjorde jag tillsammans med några andra prästkandidater för Uppsala stift och vår stiftsadjunkt häromdagen. Vi pratade om våra respektive kall, vad vi längtar efter och vi gick även i tystnad. Vi funderade över vad vi tror kommer att bli svårast i vårt framtida yrke och vi sjöng tillsammans och vi bad förstås. Det var en fin och givande dag. 

St Eriks källa är nu tillbommad och det syns på en av bilderna nedan. 

Stilla dagar 2014

Ett moment av de så kallade pastorala kurserna är Stilla dagar. I söndags åkte vi, ett gäng teologstudenter till en gård i Uppland för att fundera över vår identitet som kristna och vi stannande där till tisdag eftermiddag.
Vi lagade mat tillsammans och firade mässa tillsammans, vi var tysta tillsammans och vi funderade och samtalade om våra respektive möten med Gud bland annat via Ordet, den helige Anden, i förlåtelsen och i Kristus. Det blev dagar både i vila, men också ansträngande på sitt sätt när man ska gå på djupet i sig själv och sedan formulera erfarenheter i ord i ett försök att förklara för någon annan. Några av oss behövde någon dag att pusta ut på, innan vi kunde ta tag i de akademiska studierna igen. Nedan finns programmet för dig som är intresserad.

Stilla dagar: Andlig vägledning och spiritualitet

 Söndag

15.00             Ankomst  Inkvartering  Fika

16.00             Inledning och instruktion

16.30            Vägledning: Om att leva i Ordet                16.00-18.30 Tystnad

                     Andlig övning: meditation                                       

19.00            Middag

20.00            Samtal med vän: Hur talade Herren till mig genom sitt ord?

20.45             Mässa med överlåtelse 

Måndag
08.15             Morgonbön 

08.30             Frukost

09.30            Vägledning: Om att leva i bön                       09.30-13.30 Tystnad

                      Andlig övning: bön

12.00             Lunch

13.30             Samtal med vän: Hur talade Herren med mig i bönen?

                      Fika

15.00            Vägledning: Om att leva i förlåtelse          15.00-18.00 Tystnad

                      Andlig övning: reflektion kring biktspegel

                      Möjlighet till bikt

18.00             Middag

19.30             Vägledning: Om att leva berörd av Anden

                      Mässa med förbön

Tisdag
08.15             Morgonbön

08.30             Frukost

09.30             Samtal om andliga klassiker

12.00             Lunch

13.00             Städning och enkel matauktion

14.00             Vägledning: Om att leva med Kristus 

                      Sändning

ca 15.30        Avresa

ny termin/ homiletikvecka

Så startade den nya terminen på Johannelund i tisdags med en härlig inledningsgudtjänst, då vi bland annat fick hälsa de nya studenterna välkomna. Sedan satte den årliga homiletikveckan igång, denna gång med temat Att predika för barn. Man kan konstatera att det finns många eldsjälar som tar barnens andliga behov och frågor på allvar. Och det finns bra material att använda sig av, som tilltalar både barn och vuxna och tar tag i de existentiella frågorna och visar på Jesus och hur vi kan följa honom.

Tyvärr hann jag bara med två dagar på den nya terminen innan jag däckade i den första höstförkylningen. Riktigt trist. Så ny ligger jag här i soffan hemma och undrar hur roligt och intressant mina medstudenter har det idag.

Gud, ta hand om oss sjuka idag, så att vi snart kan ta del av den undervisning eller det arbete som var planerat. Och var med dem som nu börjat universitet, skola och dagis och ge dem en fin start på hösten. Tack för din närvaro, tack för din omsorg.
Amen

Homiletikvecka 26-29/8 2014

Barn och gudstjänst

 

Höstens homiletikvecka handlar om barn och förkunnelse, barn och gudstjänst. Programmet tar upp grundläggande frågor om barn och tro. Hur man kan tänka och göra för att dela och förmedla tro till och med barn. Föreläsarna kommer från när, norr, väster och Norge; från Oslo, Karlstad, Stockholm, Örnsköldsvik och Uppsala, med förankring i Den Norske Kirke, Svenska kyrkan/EFS och EFK. I slutet av veckan blir det kreativt tänkande och görande i workshops.

Vi tror att det blir en mycket spännande, givande och - inte minst - viktig vecka för blivande församlingsarbetare.

Vänliga hälsningar

Planeringsgruppen
Sebastian Holmgren, Maria Helenelund, Lena Harris och Maria Lindberg

PROGRAM

Tisdag 26/8	13.15-14.45	Jesus + barna = sant Odd Ketil Sæbø
	15.15-16.00	Forts. Jesus + barna = sant Odd Ketil Sæbø
Onsdag 27/8	8.45-9.00	Morgonbön Maria Lindberg, Sebastian Holmgren
	9.00-10.00	Draget Magnus Lennartsson
	10.00-10.30	Fika
	10.30-12.00	Barnens katedral Börje Axelsson m.fl.
	12.00-13.15	Lunch
	13.15-14.45	Skatten Nanne Näslund
	14.45-15.15	Fika
	15.15-16.15	Panelsamtal Magnus Lennartsson, Maria Furusand, Nanne Näslund, Börje Axelsson. Moderator: Sebastian Holmgren
Torsdag 28/8	8.45-9.00	Morgonbön Maria Lindberg, Sebastian Holmgren
	9.00-10.00	Ge hopp och verktyg- Bibeln för en ny generation Olof Brandt
	10.00-10.30	Fika
	10.30-11.20	Ge hopp och verktyg- Bibeln för en ny generation Olof Brandt
	11.30-12.00	Sången som budskapsbärare Maria Smeds
	12.00-13.15	Lunch
	13.15-14.45	Workshop Magnus Lennartsson, Kajsa Nordenstorm, Tommy Mellberg, Maria Smeds m.fl.
	14.45-15.15	Fika
	15.15-16.45	Forts. Workshop
Fredag 29/8	8.45-9.00	Morgonbön Maria Lindberg, Sebastian Holmgren
	9.00-9.40	Presentation Grupp 1 och 2
	9.45-10.00	Utvärdering
	10.00-10.30	Fika
	10.30-11.10	Presentation Grupp 3 och 4
	11.20-12.00	Presentation Grupp 5 och 6

Kristens resa- referat

Om två veckor ska vi som är prästkandidater i klass 3-4 åka på något som kallas för Stilla dagar som är en del av de pastorala momenten på Johannelund. Temat för dessa stilla dagar är relationen mellan mig och Gud. Vi kommer att diskutera om hur Herren talade till oss genom Ordet, i bönen, genom Anden och om hur vi lever i förlåtelsen.
Ett annat moment i dessa stilla dagar är att var och en av oss ska ha läst en andlig klassiker och redovisa den för varandra. Jag har just läst boken Kristens resa av John Bunyan från år 1678. Bunyan levde i England på 1600-talet och kom från en hantverkarfamilj. I England rådde inbördeskrig och det fanns många schismer mellan olika kristna samfund då. När han gifte sig ledde hans fru in honom till The independent church, där han så småningom blev predikant, men staten gillade inte hans iver i denna gärning och satte honom i fängelse i 12 år. När han kom ut ur fängelset började han skriva denna bok om kristendomen på ett enkelt språk och på billigt material, så att även fattiga skulle kunna ta den till sig. Den blev en bestseller, och läses än idag, 2014, av åtminstone mig!
Berättelsen är skriven i jagform, där jaget drömmer en dröm. Drömmen handlar om en man som heter Kristen och hans resa från staden Fördärv till himmelens stad. Allt börjar med att han fruktar helvetet på grund av tyngden av sina synder. Han vill inte få dödens dom, utan han vill bli frälst. På vägen som han börjar gå möter han människor som ömsom hånar honom, uppmuntrar honom, frestar honom och lyssnar till honom. Han kommer också till platser som ahn måste ta sig igenom och det är ibland svårt och ibland behagligt. Som exempel sjunker han ner i Misströstans dy, går igenom Befrielsens ort, fastnar i Tvivlets borg och kämpar sig igenom Dödsskuggans dal. Han lockas att hälsa på hos Lagen, han avslöjar Munkristen, tar råd av Uttolkaren och ser hur Okunnig och Medgörlig faller av på vägen. Han blir också dömd av Herr Blind med sin jury bestående av bland andra herr Lösaktig, herr Högfärdig och herr Oduglig, men han träffar också två vänner som följer honom en bit på vägen, nämligen Trofast och Hoppfull. De delar sina erfarenheter och de har upplevt de olika människorna och platserna på olika sätt och de diskuterar och reder ut begrepp och frågeställningar kring hur man bör tolka guds ord och leva ett gott kristet liv.
Texten är skriven som en teaterpjäs där de olika karaktärerna har repliker och man kan lätt föreställa sig Kristen som går där på vägen i ett skiftande landskap som bjuder på strapatser och diskussioner om livet och kristendomen. Själv kan jag känna igen mig i en del av de inre "brottningsmatcherna" och karaktärsdrag som inte alltid är särskilt smickrande. Trösten i berättelsen är att alla människor går på livets väg, alla möter på både motstånd och hjälp, men tacklar det på olika sätt. En av vägarna är den kristna vägen och den är svår, men inte exakt lika för alla. Många går vilse och försöker ta genvägar, men det går att komma tillbaka igen om man sätter sitt hopp och tro och liv till Jesus.

St Lukas

Som prästkandidat för Uppsala stift ska man gå 10 gånger till st Lukasstiftelsen.
Där finns psykologer som kan erbjuda olika sorters terapier. De här tio gångerna som prästkandidater går, kallas för persongenomgång. Jag vet inte exakt vad det innebär, men det är tydligen ingen terapi, ingen själavård och man ska inte ta upp teologiska spörsmål som man brottas med. Den här första gången han vi bara prata om mitt liv så här långt, så får vi se vad de kommande samtalen kommer att handla om.

VT 14

Så var då denna svåra tenta avklarad (grekiskan). Förhoppningsvis klarar vi oss.
Den termin som börjar nu kommer jag att gå kurser i att tolka Markusevangeliet och senare Galaterbrevet (exegetik med språk) och parallellt med det ska jag försöka skriva en kandidatuppsats. Dessutom kommer jag att gå en pastoral kurs i homiletik (predikokonst). Några dagar förväntas jag också vara med på stiftets temadagar och i stiftets grupp för prästkandidater. Och så ordnar Johannelund några obligatoriska. teologiska dagar.
Det kommer inte att vara brist på göromål de kommande månaderna, tror jag...

Bilder från en stiftsgård

Några bilder från stiftsgården där jag är på retreat. Från ett rum, från kapellet, från nödutgången och från tavlor på Gud.

mötesplats stift - student, Retreat

När man är antagen som prästkandidat för Uppsala stift, så ska man vara med på minst åtta dagar som stiftet planerat åt oss under tiden som man är student. De ordnar ca 15 dagar per termin, så det finns många tillfällen att välja mellan. Varje träff har ett tema, som till exempel kan vara Dans i gudtjänsten, HBTQ-frågor, barn med funktionshinder, körhelg och populärreligiositet.
I helgen ska jag vara med på sådana dagar i form av tyst retreat. Vi är 12 prästkandidater som ska vara tysta tillsammans mellan fredag kväll och söndag lunch. Retreaten har som tema: ” Advent är mörker och kyla -vi tänder ett ljus och ber”.  Det som man har möjlighet att göra under dessa dagar är att meditera, vila, promenera, skapa, läsa och att delta i andakter och mässa. Man får själv välja vilka programpunkter som man vill delta i. Dessutom har man också möjlighet att boka tid för enskilda samtal med en diakon/eller och med en präst.

Detta ser jag fram emot och önskar att det ger mig både energi och ro.

homiletikveckan till ända

Första veckan har gått och den har varit mycket intensiv.
Vi har fått lyssna till många fina och själavårdande talare på temat själavård i predikan. Några har haft mer fokus på själavård, människans psykologi och andra mer på predikan och församling. det jag kommer att minnas av dessa dagar är den värme och omsorg om oss som talarna hade. De är goda föredömen för oss och visade oss sin ömhet, sin teologiska kunskap och sin genuint grundade tro på ett mycket tydligt sätt. Tack för det.
Några nedslag ur innehållen: Bo Brander citerade Heliga Birgitta med orden att en predikan ska vara enkel och med få ord, den ska ge kärlek till själarna och vara grundad i ordet. han poängterade också att jesus är sträng och ställer höga krav på oss, eftersom han tror på oss. Men har är samtidigt en öppen famn, full av nåd och förlåtelse.
Liselott J. Andersson pratade om hur man som officiant kan närma sig dem som sörjer. Att som präst vara den som bär de sörjande. och att det både finns ord som ger mycket för en sörjande, och det finns tystnad, som också är viktig och givande i vissa situationer.
Fredrik Broché pratade om vad som gör ont och gott med mig ut ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och använde begreppet anknytning som grunden för hur en god predikan kan hantera de olika stadierna som människor befinner sig i under livets gång (till exempel, sårbar, övergiven, ensam, ångestfull). 
Birgitta Asa utgick ifrån att livets mening är hela relationer. Hela relationer med mig själv, mina medmänniskor, med Gud och med jorden. Problemen är att det kan finnas sår, synd, bundenhet och betryck som söndrar relationerna. Då gäller det att predika och förmedla helande, förlåtelse, frihet och befrielse.
Till slut så fick vi några handfasta tips från Hanna Lundkvist, och hon gav oss ett citate från Kahlil Gibran att ta med oss på vägen: Dela med dig av din tro och kärlek till andra, men bjud inte in dem till din egen visdoms boning utan till tröskeln av deras egen själ.
Det var en mycket fin och tänkvärd visdom.
Som slutkläm på veckan fick vi övningsuppgiften att framföra en själavårdande predikan på ca 12 minuter för våra med-studenter (i mindre grupper) och ge varandra konstruktiv kritik på dem.

Nu sitter jag och pustar efter detta och laddar om till nästa utmaning.
på söndag åker jag iväg på antagningskonferensen. Den som jag har haft framför mig i ett och ett halvt år, ska nu bli av. Jag uppskattar alla förböner under den tiden (1-3 september).

själavårdande homiletik

Så var äntligen terminen igång!
Efter en lång och härlig upptaktsgudtjänst och upprop i klasserna, så började vi med föreläsningar och övningar i predikokonstens själavårdande sidor. Idag var det mest introduktion, men i morgon kommer den katolska prästen Bo Brander att hålla i en föreläsning. Han är en mycket kompetent förkunnare och själavårdare. Detta ser jag verkligen fram emot!

svepning och begravning

Ja, det är en hel del som präster behöver bekanta sig med.
I dag har vi fått möta några företrädare för begravingsbranchen. Dels var vi på patologen, där vi fick sitta vid en kista i avskedsrummet och dels var vi på ett begravningskontor.
De som talade var mycket fina människor och jag fick intrycket av att de tyckte om sitt arbete och att de ville göra allt de kunde för att vi alla ska få ett värdigt slut och få ett empatiskt bemötande som anhörig till någon som just har avlidit. De berättade bland annat om processen från en persons död, eventuell obduktion, iordningställande av kroppen inför begravning, olika sorters begravningscermonier och olika sorters gravsättningar.
Vi fick också se en död kropp som var iordninggjord inför begravningen. Det var en man som hade kostym på sig och en ansiktsduk över ansiktet.

För min egen del var det ett bra studiebesök, som väckte frågor om prästrollen och om mina egna personliga känslor från begravningar och anhörigas och vänners bortgång. Jag fick också svar på en fråga, som jag har burit på, när det gäller situationer då man inte bör se den avlidne efter döden.

avslutningsPM

Jag försöker pusta ut efter praktiken. Mestadels blir det genom att skriva PM. Nu ska jag lämna in det sista. Teman har varit: EFS och Svenska kyrkans roll i ett specifikt lokalsamhälle, prästens yrkesroll, en församlings doppraktik jämfört med biskoparnas uttalade dopteologi för svenska kyrkan och EFS' tankar om dopet och till sist en PM med mina egna funderingar på min framtida roll som präst och förkunnare, med bakgrund av de erfarenheter som jag har fått genom praktiken.
På måndag är sista tillfället på denna kurs, sedan startar nytt!

PM, bön

Så sitter man här och ska skriva PM om sin tid som praktikant.
Tolv sidor ska det bli totalt. Just nu är inspirationen inte riktigt på topp, och arbetet går trögt. Kanske en kopp kaffe hjälper? I morgon ska fyra sidor lämnas in. En sida kvar....

Nu kom jag på vad jag kan göra istället! Om någon vecka har jag ansvar för morgonbönen här på Johannelund. Den kan jag förbereda. Temat är Bönen och texten är hämtad från Joh 16:23-33. Det är slutet på avskedstalet under den sista måltiden. Texten handlar mycket om att Jesus och Fadern är ett och att vi ska be i Jesu namn, så att våra böner blir hörda. Jesus har egentligen pratat länge och väl om detta redan, och nu säger de att de börjar att förstå vad han menar.

Hm, har jag någon bön som har blivit hörd och infriad i Jesu namn?

Första dan på "jobbet"

Jag sitter och väntar utanför en låst dörr och hoppas att prästen inte har glömt bort mig. Om klockan går rätt, så är jag i tid iallafall.
Nu kom vaktmästaren och sade att prästen är försenad.


Efter sex timmar tillsammans med prästen har jag fått lite inblick i hur en arbetsdag kan se ut. Telefonsamtal, besök, möten och visa runt en praktikant och berätta om sin kyrka. Mycket splittrat och lite svårt att hålla tråden för mig iallafall, så här innan jag kommit in i det hela och inte kan alla namn och grupper som finns.

Kanske får man nytta av att ha erfarenhet från att vara förälder. Då får man frågor om högt och lågt i situationer då man minst anar det.

Dop, ledarskap och yrkesidentitet

Ja, det är vad kursen som vi har börjat på idag ska handla om. Vad har kyrkan för roll i samhället är också en fråga som vi ska skriva PM om. I kursen ingår ett fältstudium på tre veckor, som tillsammans med litteratur ska hjälpa oss att analysera dopet i teori och praktik, prästen som ledare och prästens yrkesroll.
I klassen har alla fått praktikplatser tilldelade sig och vi är spridda runt om i Sverige. Själv hamnade jag i en kyrka nära där jag bor och det med hänsyn till att jag har barn.
Kurserna är verkligen tillämpade dem här terminen och inriktade på blivande prästers vardag. Det är en tydlig yrkesutbildning som vi går, där vi lär oss vårt hantverk från grunden.

kyrkobilder på våldtäktstext

Idag lyssnade vi på en föreläsning om takmålningar i en fiskekyrka vid Höga kusten. Det var fyra olika bilder som var mer eller mindra unika, och de var målade på 1600-talet.
En av bilderna var hämtade från texten i 1 Mosebok kap 34, som handlar om när Jakobs enda dotter, Dina, blir våldtagen. Hennes pappa bryr sig inte så mycket om det, men hennes tolv bröder blir upprörda över att kungasonen i staden behandlar deras syster som en hora. Prinsen vill gifta sig med henne, och bröderna såger att det går bra om alla av manskön i staden låter omskära sig (bli judar). Det går prinsen med på. Den tredje dagen efter omskärelsen (när såret gör som mest ont) stormar bröderna in i staden och dödar alla män och rövar bort kvinnor och barn, och tar tillbaka sin syster.
En himla jobbig text, som jag har svårt att förstå vad den egentligen vill säga oss om Gud.
På 1700-talet tolkade man tydligen texten så, att Dina var fick skylla sig själv för att hon blev våldtagen, eftersom hon var nyfiken och gick hemifrån. Hon var också lat eftersom hon smet ifrån sina sysslor hemma. Man kan ana att predikan över bilden hölls till unga kvinnor, så att de skulle skydda sin oskuld bättre än Dina kunde göra.
Och ämnet är tyvärr högaktuellt än idag.
Efter redogörelser på detta tema mår jag ganska dåligt och behöver en stund för att komma tillbaka igen.

Första morgonbönen gjord!

Så har jag då hållit i en morgonbön på Johannelund för lärare och studenter.
Jag bad mycket innan, och det kändes som att Gud var med oss i andakten, bönerna och psalmerna. Förhoppningen var att någon skulle kunna ta till sig något av det jag sa, kunna känna igen sig, reflektera och kanske bli utmanad på något sätt.

Temat var Den kämpande tron och texten handlade om profeten Elia som kämpar för den judiska tron i Israel. Men när han får en dödsdom över sig utfärdad av drottningen, så flyr han ner till Juda rike och gömmer sig i öknen och ber om att få dö.
Jo, bland kämpar man med sin tro på sig själv och önskar att man fick försvinna och slippa allt det jobbiga som händer i livet. Det har hänt mig.
Elia fick då hjälp att ta sig ur detta genom att en ängel kom och gav honom mat, och sade åt honom att samla kraft och gå vidare.
Ja, ibland sänder Gud änglar i vår väg och vi får en puff vidare i livet. Det har hänt mig.
Vilka svåra stunder har du varit med om? Kom det någon ängel till dig?

Det var en kort sammanfattning av en 20 minuter lång andakt.
Iallafall kändes det bra, och några kom fram efteråt och gav uttryck för att budskapet hade berört dem. Tack!