Inger Svensson, kvinnlig präst

Häromkvällen såg jag en dokumentär om Inger Svensson,  den första kvinnliga prästen i Växjö stift. Det är ett livsöde som berör. Hon blev starkt motarbetad på grund av sitt kön och verkade få ta kritiken, hoten och utfrysningen själv. Hon hade några personer inom kyrkan som stöttade henne, men riktiga vänner hade hon nog mest utanför kyrkan. Redan tidigt tog hon till flaskan och hennes alkoholmissbruk höll i sig under hela hennes liv och kanske var det det som till slut gjorde att hon dog alltför tidigt.
Dokumentär om Inger Svensson

Beslutet att tillåta kvinnor att vigas till präster var ett politiskt beslut på femtiotalet, och inte förankrat överallt inom kyrkan. Det fanns ingen enighet om hur guds ord huruvida kvinnor får tala i församlingen eller inte bör tolkas inom Svenska kyrkan. Och efter beslutet att kvinnor har rätt till att få sina kall till prästämbetet prövade av kyrkan, så lämnades både kvinnorna och deras motståndare åt sina öden. De som känt sig överköra av beslutet fick hantera sin frustration på sitt sätt, och kvinnorna fick lösa de situationer, de konflikter och de problem som de mötte i sina respektive församlingar var och en för sig.
Jag kan inte riktigt sätta mig in i hur det kan ha varit och jag vet alldeles för lite om själva processen kring kvinnoprästfrågan för att kunna uttala mig om några detaljer. Men jag står i tacksamhetsskuld till de kvinnor som gått före mig, som följt sitt kall till att bli präst vad det än behövde kosta dem. De och de som stöttade dem har banat väg för mig och mina systrar idag. Tack!

Häromdagen hörde jag ett mycket bra radioprogram om hur ogillandet av en företeelse kan drabba en enskild person som gör något för första gången i samhället. I slutet av programmet ger rasisten en uppriktigt menad ursäkt till den tjej som blev utsatt av hans och 4000 andra svenskars nedsättande kommentarer. Jag undrar om de kvinnliga präster som fick utså trakasserier under 60-talet har fått en bön om förlåtelse från sina förföljare.

Svart Lucia
Svart lucia är berättelsen om Astrid Cederlöf, den adopterade flickan som 14 år gammal blev trakasserad och mobbad – för att hon var lucia i tv. För första gången berättar hon om hur det var att bli kallad för ”negerlucia” och ”kolsvart” på nätet.
Det är också historien om två SD-väljare som skrev ut sin upprördhet över tv-sändningen på sidan Avpixlat. Nu, ett år senare, läser de sina kommentarer igen och ser dem i ett annat ljus.

antagningskonferens genomförd

En mycket viktig milstolpe på vägen är avslutad.
Under söndag, måndag och tisdag hade vi, som söker till att bli prästkandidater och diakonkandidater för Uppsala stift sin antagningskonferens i Undersvik.
Det var otroligt intensivt för oss med alla intervjuer, uppgifter och snacket däremellan. Samtidigt var stiftsrepresentanterna mycket varma, respektfulla och omhändertagnde i sina bemötanden gentemot oss.
De moment som vi skulle göra var:
en intervju med biskopen ( en halvtimme), en intervju om vår personliga lämplighet till att arbeta som präst 8 en timme) och en intervju om vår syn på den kristna tron och läran (en timme). de som intervjuade hade läst de papper som vi själva hade skickat in om oss, och tre personers utlåtanden om hur de uppfattar oss som personer, ett rekomendationsbrev från någon präst som känner oss och ett utlåtande från den handledare som vi hade haft under vår praktik.
frågorna förljde både en mall och var anpassade efter våra respektive personliga erfarenheter.
Sedan hade vi två skrivuppgifter:
Vi skulle skrive en till två sidor om antingen nåd eller mission, och så skulle vi skriva ett brev till en vän som hade mist sitt barn i en olycka.
En gruppuppgift:
I en grupp om sex personer skulle vi diskutera om hur vi som församling skulle agera i en krissituation som hade inträffat, med barn från den närmaste skolan. medan vi diskuterade ämnet så satt det fem personer runt omkring oss och antecknade hur vi fungerde som grupp och hur vi tog oss an uppgiften.
En andatktsuppgift:
Vi skulle göra en andakt om ca 7 minuter, baserad på en bibeltext, en psalmvers och en bön och en förkunnelse om texten.
Och, som sagt däremellan gick vi på morgonbön och kvällsmässa, och åt frukost, fika, lunch och middag och fika igen. Allting tillsammans med både studenter och representanterna från stiftet.
Vi försökte slappna av så gott det gick, men visst var det hela tiden en viss anspänning i luften.
Nu ber jag för att vi alla ska bli antagna och få fortsätta våra studier med gott mod och med sikte på våra respektive yrken i framtiden.
Den 16-17 september får vi svar. Håll utkik på bloggen då!

Församlingens tjänare och representant för Kristus

Idag började min handledare sin arbetsdag med att laga paj till sina församlingsmedlemmar. Alltså till dem som kommer till högmässan imorgon.
Undrar om präster i forna dagar gjorde det. En präst är sin församlings tjänare, och ett fint sätt att tjäna andra är att laga mat till dem. Jesus tvättade fötter på sina lärjungar för att visa att han är allas vår tjänare. Och prästen ska vara Kristus representant i församlingen, så detta var helt i linje med prästlöftena.

Iakttagelser som praktikant

Dagens notering.
Man träffar många människor som präst. Och det är många som vill prata, fråga och berätta något. Man måste ha förmåga att hålla många bollar i luften och minnas ansikten och namn och vilka psalmer mm som man kom överens om för dopet eller vigseln!

Och ... vilken förmån att få dela några av de högtidliga och vackra momenten i människors liv. Präst måste vara det bästa man kan vara ! Människor, musik, blommor, kaffe, känslor.

Idag var det gudstjänst på en fotbollscup och min uppgift var att predika. Den handlade om lagkaptenen i livet och alla lagkaptener i fotbollslagen. Och jag tror att det gick bra. Det var nervöst innan, men avslappnat efteråt.

En till notering som jag gör om det här med att vara präst är att det är mycket bra att även ha en respektive som är utrustad med egenskaperna tålamod och förståelse.