Önskedrömmer

Just idag önskade jag att askungens fe skulle komma till mig och trolla fram en lyxigare droska. Det var riktigt tungt, blött och svettigt att ta sig fram till dagis med cykel, vagn, barn, böcker och snöslask.
Men efter det äventyret kom jag fram till början av en annan dröm. På Fjellstedska stiftelsen har vi idag introduktion på en kurs om det heliga landet som även inkluderar en resa dit.

treårsjubileum

På den helige Mikaels dag för tre år sedan blev jag kallad till att bli präst. Det var en omtumlande upplevelse och den har förändrat mitt och delvis min familjs liv.

Idag firade jag genom att vara kyrkvärd på en familjegudtjänst. Min yngsta dotter var också med och hon skulle ha sjungit i barnkören, men när det var dags, så blev hon lite trött och blyg.

Och nu på kvällen har min son bakat en vinbärspaj med marängtopping! mums!

själavård och pedagogik, mm

Kära vänner,
nu är terminen i gång med full fart. Just nu läser jag två kurser, en som heter Själavård, handledning och mentorskap och en som heter Religionspedagogik och didaktik. Det är två intressanta och roliga kurser med diskussioner och teorier blandat med konkreta exempel.
Runt omkring studierna händer det också saker; vi planerar att läsa Bonhoeffer på tyska två torsdagsluncher i månaden (för dem som vill) och uppenbarelseboken på grekiska de andra två torsdagsluncherna i månaden. Och så är jag med på ett litet hörn i gruppen "teologiska rummet". Det är studenter som bjuder in experter i ett ämne, med olika erfarenheter och åsikter om det, och så modererar vi ett panelsamtal dem emellan. I år handlar det om klosterliv i en protestantisk kontext (se bifogad affisch)..
På hemmaplan så är det dags för grannskapets oktoberfest, som vi firar på vår garageuppfart och det verkar bli stor uppslutning. Jag ser fram emot en trevlig kväll.
De tre barnen har nu kommit igång med sina respektive aktiviteter: fotboll, handboll, kyrkokör, cirkus och så lektionerna i mordersmålstyska. Just nu har vi inte så mycket ork över för hushållsgöromålen och jag undrar i mitt stilla sinne när jag ska ta tag i surdegarna med att laga små hål i vantar och strumpbyxor och få ihop vintergarderober till alla barn. Det är skönt att ha en äkta make som har bättre framförhållning på sådana saker än jag själv.

På mitt skrivbord ligger en bok som heter "Kännetecken: att söka Guds närvaro i en kaotisk tid" av Magnus Malm. Den passar perfekt för mig i dessa tider!

en fin händelse från i somras

Familjen åkte från Stockholm till Frankfurt, för att vara i Tyskland i tre veckor. Själva flygresan med tillhörande köer, byten och ovanligt hög stressnivå, så är vi till slut framme på Frankfurts flygplats, med bagage och kontrakt på bilen som vi ska hyra. Medan min man och 12-åringen går iväg och lämnar vårt bagage i hyrbilen, så ska jag köpa lunch till mig, 11-åringen och 4-åringen. Vi är mycket hungriga och trötta efter resan. Jag beställer en pizza, en tacotallrik och en burrito av en extremt sur tant. Men när jag ska betala så kan jag inte hitta plånboken och blir helt kall. Jag rotar runt i varje hörn, men den är borta. Jag tittar förtvivlat på tanten och säger att jag inte kan betala. Hon stirrar tomt och förorättat tillbaka. Många tankar far runt i huvudet på mig för att hitta på en lösning på situationen. Maten står i micron och värms, så det är svårt att avbryta själva köpet.
Plötsligt står en svart man vid min sida och frågar hur mycket min beställning kostar och jag svarar "på ett ungefär 250 kronor". Tanten säger det exakta priset (vilket var ännu mer) och mannen betalar.
Jag är så tacksam och samtidigt lite generad över att ta emot så mycket pengar från en främling. Jag tackar och lovar att min man ska betala tillbaka när han kommer, men mannen bara svarar att man måste ju äta, och så sätter han sig hos sin familj igen.
När jag har lugnat mig lite så letar jag igenom min ryggsäck och hittar till slut min plånbok på ett ställe där den inte brukar vara och jag erbjuder mannen att betala hans mat med mitt kort (eftersom jag inte har några kontanter). Han säger att de snart måste gå och inte ska ha något mer. Jag tackar honom igen och han svarar - tacka inte mig, tacka Gud.
Jag tackar Gud!
... Och tänker att nästa gång är det min tur att hjälpa någon ur en knipa.

avslutningar och fester

Det händer mycket de fem sista veckorna på vårterminen. Varje år. Förutom att man ska hinna klart med själva studierna före vissa datum, så överhopas man av olika slags avslutningar. Med tre barn, så blir det många pic-nics, uppvisningar, utflykter och lekkvällar. En dotter fyller år mitt i allt detta också, och hon ordnade ett 80-talskalas för sina vänner den 5 juni. Samma dag hade vi avslutningsgudtjänst på Johannelund, där vi fick många kloka ord med oss inför sommaren och den dagen hade yngsta dottern dessutom avslutning på dagis, med tårta, sång, dans och föräldrateater. Mycket fika blev det! :-)
Det är en sådan kontrast till vinterhalvåret, då åtminstone jag inte hade något socialt liv alls utanför familj, kyrka och studier, till dessa roliga, intensiva veckor när man ska hinna grilla med alla, och grannbarnen springer mellan husen och studsmattorna.
Jag försöker fokusera på att vara tacksam för allt detta goda och för kontrasterna som återkommer med viss rytm i livet.

Idyll

Ibland händer det! Dagar med fullständig idyll. Solen skiner, några barn fiskar, en annan tvättar en bil, någon hugger ved, någon lagar mat. Allt utan gnäll eller knot. Träden och blommorna blommar, humlor surrar och fåglarna kvittar och vattnet på sjön är stilla. Inget maskinbuller så långt örat når.
Några oväntade gäster dyker upp och får lite fika...
Tacksamt suger jag in allt vackra och tankar energi.

Kamomilla uppförd!

Häromkvällen spelade vi upp vår pjäs om rövarna Kasper, Jesper och Jonatan för släkt och vänner. På den första bilden syns några av kulisserna, polis Bastians hus, Tobias torn och bagarens bageri. I förgrunden står Marie-Louise, som spelar fröken tant Sofie och bredvid henne står Laura, som äter ansvarig för kulisser och kläder. På den andra bilden kan vi se överkonstapel Bastian, slaktaren och bagaren. På den tredje bilden sys jag själv i full färd med att berätta hur fröken tant Sofie blir bortrövad i sin hängmatta av rövarna.

Precis som det bör vara, så gick genrepet riktigt, riktigt dåligt, och själva föreställningen gick mycket bra! I kväll ska gruppen träffas för sista gången den här terminen och prata om hur vi upplevde vårt framförande. 

Som teologstudent kan jag inte undgå att notera att det i vår grupp också finns andra med teologisk bakgrund, genom en pensionerad präst, ett prästbarn och två prästbarnbarn.! 

Pjäsen har ett fint budskap: att inte döma andra, utan att ta tillvara varandras styrkor och gåvor. Och att ge varandra gåvor och fester! 

 

Folk och rövare i Kamomilla stad

En gång i veckan spelar min son och jag i en teatergrupp och nu börjar vi närma oss en färdig pjäs. Det är himla roligt att spela teater i en grupp med blandade åldrar. Några går i mellanstadiet, andra på högstadiet, några pluggar, andra jobbar och någon är pensionär. Och vi har alla kul!
Pjäsen som vi sätter upp den här gången heter Folk och rövare i Kamomilla stad, och vi kommer att ge en föreställning. Om du bor i Uppsala och har lust att titta på,så är du välkommen till teater Blanca kl 18 söndag den 30 mars.

Ljus

Vi tänder ett ljus och ber en bön i svenska kyrkan på Gran Canaria.

Midvinternattens köld är...

Inte särskilt hård just nu.men spänningen i huset inför morgondagen är mycket stark.
Jag ser fram emot en gudstjänst vid krubban tillsammans med mina barn och andra släktingar, och att ett av mina barn ska sjunga i kören.
Efter det ska vi äta risgrynsgröt och till middag blir det fisk. Det är ju den sista dagen på fastan. Och vi bryter den på morgonen den 25 december.
Men innan dess har någon av de tre vise männen sprungit i förväg och hittat krubban med messias och vill ge honom massor av presenter. Eftersom messias just nu är i vår andliga närvaro så kan vi som råkar vara av kött och blod just nu ta emot födelsepresenterna i hans ställe.
Det blir nog en fin dag med gemensamma krafter!

tillbaka i vardagen

Det var en mycket välbehövlig retreat för min del. Jag sov, mediterade, gick i mässa, bad och åt. Allt i tystnad. Jag hade dock behövt några dagar till för att riktigt komma in i mig själv och upprätthålla kontakten med Gud.

Direkt när jag kom hem var det mycket som hände igen; luciatåg, kalas, hemma med sjukt barn, plugga grekiska och att sätta igång med grupparbeten där en handlar om Svenska kyrkans medlemmar och en annan om den Apostoliska trosbekännelsen och dess plats i Svenska kyrkans bekännelse, i historien, i det andliga livet och i psalmboken, mm.
Det är bara att jobba på, på alla fronter och försöka hålla förkylningsvirusarna i schack.

En fredagkväll som chaufför

Ett barn har cirkusshow samtidigt som ett annat ska hämtas från handbollsträning på andra sidan stan. Det tredje leker pirat och dödar några hajar, innan nattningen börjar på hemmaplan...
Det föll på min lott att agera taxi på fredagskvällen. Uppdraget var i teorin enkelt, jag skulle bara hitta till två olika skolor i Uppsala och deras respektive gymnastiksalar. Men har man stans sämsta lokalsinne, så är det en utmaning. Jag fick en grundlig genomgång av kartan och vilka vägar man skulle åka och jag hade kartan med mig i bilen (GPS-en kommer inte överens med mig, så den satte jag inte igång).
Jaja,  barnen och jag fick se Uppsala by night medan vi prövade några olika avfarter och vände i några olika återvändsgränder. Men i slutändan gick det bra och alla kom både fram till, och hem från sina aktiviteter i rätt tid. Dessutom fick jag både se en fantastisk cirkusshow och några riktigt snygga handbollsanfall.
Kvällen avslutades med att vi glufsade i oss lite popcorn innan vi stupade i säng.

Nästa morgon klockan nio åkte vi till cirkusträning respektive handbollsmatch igen...

studier & familj

Jag lunkar fram i en förkylningsdimma på halvfart.
Men vissa saker är bra att vara med på ändå. Idag hade jag en omtenta, som jag både lyckades ta mig fram till och klara av.
Annars ligger jag lite efter i plugget just nu. Grekiskan rusar framåt i dubbelt tempo jämfört med min inlärningshastighet. Och kursen i Sv kyrkans tro och liv kräver många PM, gruppuppgifter och en hemtenta som jag har svårt att se att jag kommer att hinna med inom utsatt tid.

På hemmaplan testar treåringen gränserna för hur länge man kan bråka om påklädning på morgnarna, hur mycket godis och popcorn man kan tjata till sig, osv.
Det är dags att göra en omprioritering och värdera vad som är viktigast att ägna sig åt, och vad som kan anstå.

Det var på tiden...

Att lillan fick en giftfri tandkräm, en nappflaska i glas och en napp i naturgummi. Lite bättre för miljön och för hennes hälsa. Det bästa vore förstås att hon slutar med både napp och välling, men så långt har vi inte inte kommit i våra förhandlingar än...

Teater

En mycket rolig aktivitet som jag har börjat med den här terminen är att gå med i samma teatergrupp som min son har varit med i några år.
Vi pratar, improviserar, leker teaterlekar och läser manus tillsammans. Man blir så glad av att vara med! Just nu har vi bestämt vilken pjäs som vi ska spela, och väntar nu spänt på hur rollfördelningen blir!
Om jag ska knyta det till mitt framtida yrke, så tror jag att jag kan ha stor nytta av några av övningarna som vi gör här, när det gäller arbete med konfirmander och undervisning.

Fredagsmys?

Vad roar sig en småbarnsmor med en fredagkväll då? Jo, ikväll blev det städning på dagiset (som är ett föräldrakooperativ). Några timmar dammsugning och våttorkning av golv och putsning av toaletter kan man också ägna sig åt på kvällarna...
Men imorgon ska jag roa mig så det räcker flera år framöver! Efter femtio år kommer den spanska ridskolan till Sverige igen. Jag ska dit med några vänner för att få njuta av deras uppvisningar.

En helg

Hemma firade vår lilla, stora treåring med kalas. Vänner, tårtor, lekar och presenter, allt blev lyckat, trevligt och uppskattat. Hela familjen var nöjd och glad efteråt. Men också lite trött.

På söndagen kom jag till kyrkan efter gudstjänsten för att vara med på ett möte oss kyrkvärdar emellan. Vi planerade hösten och diskuterade hur vi vill utforma gudstjänsterna och våra uppgifter på ett sätt som passar oss och resten av församlingen på bästa sätt. Det blev ett konstruktivt möte.

På eftermiddagen var vi bjudna på fika hos några vänner. Vi hade mycket att prata om eftersom vi inte hade setts på länge. Man kan bara konstatera att alla familjer har sina bekymmer och sina glädjeämnen. De specifika sakerna skiljer sig åt, men det finns också generella drag i att alla måste gå igenom både tuffare och enklare tider i livet. Och försöka komma ut med ökad mognad på andra sidan.

Pustar ut efter veckan

Förutom skola, jobb och dagis så hade familjen lite att göra på kvällarna också den här veckan.
Tre föräldramöten, två fotbollsträningar, två handbollsträningar, en kyrkvärdsträff, en teaterövning, en kyrkokörövning och ett 10-årskalas lyckades vi vara närvarande på (en eller två familjemedlemmar på varje) under fyra vardagskvällar. Det var bara treåringen som höll sig hemma på kvällarna.
På fredagskvällen var vi ganska trötta och noterade att det var första gången som vi åt middag tillsammans denna vecka.

värdsliga saker

Karlsson på taket kan ibland vara en förebild. Hans syn på "värdsliga saker" kan vara till hjälp när man blir ledsen över att ens ägodelar går sönder.
Igår gick både min och min sons mobiltelefoner sönder (av olika anledningar) och vi är båda ganska ledsna, och ser framför oss hur mycket pengar, tid och ork som kommer att gå åt för att laga eller köpa ny.
Men, men, det är ju världsliga saker! Det kommer att gå att ordna, även om det känns som en uppförsbacke, och vi är båda friska och glada till kropp och själ, och det är ju självklart viktigare! Och det var väl det som Karlsson på taket menade?

Jag funderar lite på andra karaktärer ur Astrid Lindgrens böcker och inser att hon har enormt mycket att ge, på många olika plan, till både barn och vuxna. Hennes verk är en sann skattkammare!

övertänd?

På friidrotts-VM, så diskuterade journalister och tränare till spjutkastare om faran med att vara övertänd. Just i spjut gäller det att vara noga med balansen mellan styrka, fart och teknik, och om man är lite för tänd just i tävlingssammanhanget, så kan den balansen rubbas och så blir kastet inte så bra.
För tillfället känner jag mig själv alldeles övertänd. Nu är familjen hemkommen från semestern och alla utom jag är igång på sina respektive jobb och skolor. Jag sitter och laddar, och vill hinna göra så mycket de här sista dagarna, samtidigt som jag vill börja plugga på en gång och lära mig grekiska glosor så att det sprutar om det! Men kanske måste jag försöka lugna ner mig lite, så att balansen mellan vilja, kapacitet, ambition, stress och vila kommer på rätt nivå. Jag måste ju ändå hålla ihop under hela terminen och inte bara de första, spännande dagarna.
Samtidigt har jag ambitiösa planer på hur jag ska ta hand om min kropp på ett bättre sätt från och med...... imorgon...... Ja, vi får väl se hur det kommer att gå med att träna mer och att äta bättre.
Välkommen kära höst, och tack kära sommar för den värme som du gav oss!