tankar under en retreat

Ja, tankar i två bemärkelser, som i att tänka tankar och som i att tanka energi.

Under den här specifika retreaten, den andra adventshelgen 2014, med temat "Låt Ditt rike komma" så får jag lov att erkänna att de flesta av mina tankar har varit praktiska, världsliga och egocentrerade. Jag har kategoriserat mina egna tankar och gärningar under rubriker som "misslyckanden", "nöjd" och "framtidsplaner". Men jag har också läst och tagit till mig av andakter.

Till exempel har jag misslyckats med projektet att gå ner fem kilo i vikt genom att börja träna och lägga om min kost. Jag har varken gjort det ena eller andra och tror att jag måste ge upp min ambition här. Min andra förutsättning som inte har lyckats är att sova mer regelbundet och tillräckligt mycket (varken för mycket eller för lite).

Något som jag är nöjd med är att jag sedan en vecka inte har ätit kött. Min ambition är att fasta från kött under adventstiden och min förhoppning är att jag kan fortsätta att vara vegetarian efter denna fastetid också. Annat som jag är nöjd över är att jag numera gör mitt eget schampo (av rågmjöl och vatten) och att jag använder menskopp istället för engångsbindor.

Framtidsplaner som snurrar runt i mitt huvud är att jag vill göra min egen deodorant och egen hudkräm, vilket jag tror är möjligt. en annan plan är att börja baka bröd till familjen, men där är mina förhoppningar om att lyckas inte så höga. Annars sitter jag gärna och tänker på vilka kurser som jag ska läsa i framtiden och hur min praktik kommer att gestalta sig under våren.

Men jag har faktiskt fått lite input från andra källor än mig själv också. Bland annat har jag läst en bok om Jurgen Habermas och Joseph Ratzingers diskussioner om religionens plats i samhället på 2000-talet och deras olika, ibland lika, åsikter om vad tro, vetande och sanning är. Det är intressant och jag märker att jag försöker formulera mina egna teorier om dessa teman. Boken är skriven av Ulf Jonsson. En annan bok som jag håller på och läser handlar om drottning Kristina. Den är skriven av Laure Wyss på tyska och han blandar upp historieskrivandet med egna reflektioner och självbiografiska avsnitt. Även här kategoriserar jag mig själv och är rätt så nöjd med att sätta mig in i Habermas filosoferande om än i begränsad skala och så är jag nöjd med att läsa en bok på tyska (fast jag kommer på mig själv med att irritera mig på författaren och hans sätt att skriva ibland).

Det tredje som jag har gjort under den här retreaten är att gå i några av de meditationer, andakter och mässor som har erbjudits. Det är verkligen en källa till att tanka andlig energi. Man får lyssna till guds ord och få utrymme till att reflektera över det och höra någons tolkning av det. Denna gång har jag särskilt tagit till mig av psalmernas texter och melodier. De har talat till mig och tröstat mig.
I psalm 767 sjunger vi
"Möt mig nu som den jag är
håll mitt hjärta nära dig
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig."

Det behöver jag höra! Kanske kan några av mina introverta tankar och framtidsönskemål vara en liten del av att låta guds rike komma, och bidra till att det förverkligas?

en fin händelse från i somras

Familjen åkte från Stockholm till Frankfurt, för att vara i Tyskland i tre veckor. Själva flygresan med tillhörande köer, byten och ovanligt hög stressnivå, så är vi till slut framme på Frankfurts flygplats, med bagage och kontrakt på bilen som vi ska hyra. Medan min man och 12-åringen går iväg och lämnar vårt bagage i hyrbilen, så ska jag köpa lunch till mig, 11-åringen och 4-åringen. Vi är mycket hungriga och trötta efter resan. Jag beställer en pizza, en tacotallrik och en burrito av en extremt sur tant. Men när jag ska betala så kan jag inte hitta plånboken och blir helt kall. Jag rotar runt i varje hörn, men den är borta. Jag tittar förtvivlat på tanten och säger att jag inte kan betala. Hon stirrar tomt och förorättat tillbaka. Många tankar far runt i huvudet på mig för att hitta på en lösning på situationen. Maten står i micron och värms, så det är svårt att avbryta själva köpet.
Plötsligt står en svart man vid min sida och frågar hur mycket min beställning kostar och jag svarar "på ett ungefär 250 kronor". Tanten säger det exakta priset (vilket var ännu mer) och mannen betalar.
Jag är så tacksam och samtidigt lite generad över att ta emot så mycket pengar från en främling. Jag tackar och lovar att min man ska betala tillbaka när han kommer, men mannen bara svarar att man måste ju äta, och så sätter han sig hos sin familj igen.
När jag har lugnat mig lite så letar jag igenom min ryggsäck och hittar till slut min plånbok på ett ställe där den inte brukar vara och jag erbjuder mannen att betala hans mat med mitt kort (eftersom jag inte har några kontanter). Han säger att de snart måste gå och inte ska ha något mer. Jag tackar honom igen och han svarar - tacka inte mig, tacka Gud.
Jag tackar Gud!
... Och tänker att nästa gång är det min tur att hjälpa någon ur en knipa.

eskatologisk tolkning av Fader vår

Vi har två översättningar av fader vår, och det finns några ord som är ändrade.
En fras som jag har funderat över är "och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo." som nu är ändrad till  "Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda". Såsom jag hittills har förstått det, är att jag gärna kan be om att gud låter mig slippa möta och eventuellt falla för frestelser, men däremot förstår jag inte varför jag skabe om att slippa prövningar. Det är ju något som ingår både i det dagliga livet och i det mänskliga livet i stort och som kan leda till något gott. När jag har ställt denna fråga har jag fått svaret att man ska tolka det eskatologiskt, att det handlar om prövningen på den sista dagen, då domen ska falla över var och en av oss. Det svaret har inte hjälpt mig, eftersom bara två rader tidigare har vi bett om det bröd som vi behöver för dagen, som är en mycket konkret bön med korttidsaspekt och inte alls eskatologisk i mina öron. Detta stora hopp mellan tidsperspektiv så tätt inpå varandra går inte ihop för mig.
Men nu, efter att ha konsulterat professor emeritus Birger Olsson, tror jag att jag kan förstå det hela lite bättre. Vi får se om jag lyckas reda ut det. Det grekiska ordet som har översatts med frestelse och prövning betyder prövning eller test som gud gör mot oss människor i syfte att testa vår relation till honom, precis som han testade Jesus i öknen. Ordet har aldrig funnits med betydelsen att leda in någon i synd eller att locka med frestelser. Det är människans och guds relation som är i centrum och det att den som som vi ber gud om att inte pröva, särskilt inte på den yttersta dagen, då vi hoppas på att bli förlåtna för alla de gånger som vi har vänt ryggen mot gud och inte prövade en gång till, så att vi verkligen kan få komma in i hans himmelrike.
Om vi läser hela bönen som at den handlar om denna domens dag, och inte hoppar emellan en konkret läsning och en mer bildlig, eskatologisk läsning, så kanske det kan bli så här: Fadern befinner sig i himlen och vi önskar att hans rike ska komma på den dag som han har bestämt. Det är hans vilja som beslutar om detta, vi människor har inte den makten. Men vi kan be om att få ta del av det andliga brödet som vi behöver på den här stora Dagen, så att vi klarar av domen. Vi har gjort så gott vi har kunnat genom att be om förlåtelse för våra egna felsteg och  att vi själva förlåtit de människor som gjort något felaktigt mot oss. Nu när vi står där, i en utsatt position, ber vi om barmhärtighet och att vi inte ska skickas till helvetet. Så avslutas bönen med ännu en bekräftelse om att makten finns i guds händer och vi erkänner det och underställer oss den i all evighet. Vi läser dessutom bönen tillsammans, som en kristen gemenskap, en bön som visar att vi alla erkänner guds allsmäktighet, och att vi som en kropp hoppas på en barmhärtig dom och en öppning in till guds rike. Då uppdagas för mig en annan dimention och djup i bönen som jag inte riktigt har förstått tidigare.

Vår Fader

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.

(Matteus 6:9-12, ekumenisk översättning av Herrens bön)

 Fader vår

Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.

Stilla vecka och påskvandring

Påsk och stilla vecka. Fastan och lugnet inför glädjebudet går in i en djupare fas. Idag är det skärtorsdag, och Jesus instiftar nattvarden under sin sista måltid med lärjungarna. Han blir dessutom förråd.
Men så kommer det en massa påskkärringar  som tigger och får ett överflöd av godis. Det är ju raka motsatsen till fasta och sorg. Kärringarna är till och med ganska söta, och de önskar folk glad påsk. En tradition som finns parallellt med Jesu lidande.
Och påskhare, var kommer den ifrån? Det är verkligen en högtid med många symboler och ingredienser som är svåra att förstå. Och jag är inte rätt person att redan ut dem! det finns andra som kan göra bättre och som redan har gjort det. Idår hörde jag bra förklaringar på P1:s tankar för dagen, som jag rekommendera dig att lyssna på (Länk:  påskfirande ).

Påskvandring
I tisdags var jag i kyrkan och gick en sk påskvandring. Vi i församlingen fick först vara de trötta lärjungarna på Getsemande som blir utskällda av Jesus för att de somnar hela tiden, när han som bäst behöver deras stöd. Efter den scenen fick vi ögonbindlar på oss och gick en bit i korridoren, där vi fick höra Jesu "rättegång" då folket vill ha honom korsfäst, medan Pontius Pilatus tycker att det räcker med 39 piskrapp (vi fick höra alla piskrapp!). Efter det fick var och en av oss bära ett kors in till ett annat rum (fortfarande med ögonbindel på) och där höra hur Jesus spikades fast på korset. Efter det gick vi seende tillbaka till kyrkorummet och fick bevittna när Maria kom till graven och såg ängeln och hörde att Jesus var uppstånden.

Jag tror att det är många kyrkor som har den här typen av vandringar och enklare skådespel under påsken.

roligt bankmöte

Idag hade jag ett inbokat möte med den person som hjälper mig med min ekonomi. Vi har träffats en gång förut och för några veckor sedan ringde han för att boka ett till möte.
Själva det ekonomiska ärendet tog ca 15 sekunder att avhandla, men så hade han så många frågor om teologi och om hur det är att plugga till präst för svenska kyrkan, så jag blev kvar i en timme för att reda ut och besvara alla nyfikna och intresserade frågor.
Det var riktigt roligt och ganska oväntat med ett samtal om kristen dogmatik i den miljön. Sådant hoppas jag få uppleva ofta i framtiden, i olika möten med människor!

stilla veckan

För ca en timme sedan började stilla veckan och om en vecka börjar påsken. I morgon är det Palmsöndagen, då Jesus rider in på en åsna till Jerusalem. Där framme kan man ana tre kors. Denna vecka led många människor på olika sätt, Jesus på korset, Petrus som förråder Jesus, Pontius Pilatus som tvår sina händer, Judas Iskariot som efter sitt förräderi väljer att ta sitt liv, mfl. Men det är också delandets stora vecka. Jesus delar sin kärlek, delar bröd och vin som blir till hans kropp och blod. Vi kan alla tänka på detta och att vara extra givmilda denna vecka, särskilt till dem som lider på olika sätt idag, både nära och fjärran.

Starstruck

 

Igår kväll var min idol på besök i min församling. Martin Lönnebo var inbjuden för att tala om tystnadspärlorna i frälsarkransen, som en del av frälsarkransveckan i Tunaberg. Biskop emeritus Martin är en fröjd att lyssna på, en människa som sänder ut sin andliga kraft till sina medmänniskor och ger oss själavård med sin blotta närvaro. Jag satte mig så nära som jag bara kunde under föredraget!

Martin prästvigdes för 60 år sedan och då var förhållandet mellan ljud och tystnad något annat än idag. Det gäller det inre ljudet också, våra ständiga tankar, som, om vi inte låter dem vila ibland, aldrig ger dem möjlighet att sjunka in. I tystnaden kan vi öppna oss och lyssna till Gud, både med och utan inre ord. Ibland tar det tid, men det går! Och det gör oss gott.

 

Efter föredraget var det många som ville få hans dedikation i sina böcker. Martin sade att han har fått en förfrågan om att skriva en biografi. Han tvekar lite, men har i alla fall satt en titel på en presumtiv bok: "Jag är ingenting, men i det stora hela är jag allt".
Tack Martin Lönnebo, för den du är, för det du ger och för den vishet som du förmedlar.

 

läs mer här, om du vill: Frälsarkransen.

antagningskonferens genomförd

En mycket viktig milstolpe på vägen är avslutad.
Under söndag, måndag och tisdag hade vi, som söker till att bli prästkandidater och diakonkandidater för Uppsala stift sin antagningskonferens i Undersvik.
Det var otroligt intensivt för oss med alla intervjuer, uppgifter och snacket däremellan. Samtidigt var stiftsrepresentanterna mycket varma, respektfulla och omhändertagnde i sina bemötanden gentemot oss.
De moment som vi skulle göra var:
en intervju med biskopen ( en halvtimme), en intervju om vår personliga lämplighet till att arbeta som präst 8 en timme) och en intervju om vår syn på den kristna tron och läran (en timme). de som intervjuade hade läst de papper som vi själva hade skickat in om oss, och tre personers utlåtanden om hur de uppfattar oss som personer, ett rekomendationsbrev från någon präst som känner oss och ett utlåtande från den handledare som vi hade haft under vår praktik.
frågorna förljde både en mall och var anpassade efter våra respektive personliga erfarenheter.
Sedan hade vi två skrivuppgifter:
Vi skulle skrive en till två sidor om antingen nåd eller mission, och så skulle vi skriva ett brev till en vän som hade mist sitt barn i en olycka.
En gruppuppgift:
I en grupp om sex personer skulle vi diskutera om hur vi som församling skulle agera i en krissituation som hade inträffat, med barn från den närmaste skolan. medan vi diskuterade ämnet så satt det fem personer runt omkring oss och antecknade hur vi fungerde som grupp och hur vi tog oss an uppgiften.
En andatktsuppgift:
Vi skulle göra en andakt om ca 7 minuter, baserad på en bibeltext, en psalmvers och en bön och en förkunnelse om texten.
Och, som sagt däremellan gick vi på morgonbön och kvällsmässa, och åt frukost, fika, lunch och middag och fika igen. Allting tillsammans med både studenter och representanterna från stiftet.
Vi försökte slappna av så gott det gick, men visst var det hela tiden en viss anspänning i luften.
Nu ber jag för att vi alla ska bli antagna och få fortsätta våra studier med gott mod och med sikte på våra respektive yrken i framtiden.
Den 16-17 september får vi svar. Håll utkik på bloggen då!

jävla äckel?

För ett tag sedan fick jag en kommentar skickad till mig, som det tog ett tag att smälta. Någon hade tagit sig tid att läsa ett inlägg på bloggen och att formulera kommentaren "Du är ett jävla äckel och din tro hör inte hemma på nätet".
Ja,man kan fundera mycket över den här personen och hur han eller hon mår.
Det verkar ju inte vara något ovanligt fenomen heller, att bloggare eller journalister eller politiker eller varför inte fotbollstränare, får brev med tillmälen och eventuella hot. Nu var väl det här exemplet ganska harmlöst, men om jag får ha en liten åsikt i sammanhanget, så tycker jag att epitetet jävla äckel varken hör hemma mellan människor på nätet eller AFT. Och att religionsfrihetslagen bör gälla både när man använder nätkommunikation och annan media.
Men har man gett sig in i leken, så får man väl inte gnälla...

syn på helvetet

I dagens Upsala nya tidning, så skriver Lena Köstner (kulturreporter) att hon längtar efter våren och befarar att det aldrig blir vår! Hon är på desperat jakt efter tussilago för att bli säker på att det faktiskt kommer en vår. I en passus skriver hon:
"Jag har alltid varit övertygad om att helvetet är en fullkomligt tyst och iskall plats. Absoluta nollpunkten. Inte en rörelse. Inget ljus. Inget liv. Vars och ens fullkomligt ensamma, medvetna, kropps- och röstlösa själ. I evighet."

Det är ju en annan sorts helvete än den eviga elden som annars tidigare framställts. Men tanken den fullkomliga ensamheten som ett helvete passar ju mycket bra med en del straff som vi ger brottslingar; jag tänker på fängelse och uteslutning ur en social gemenskap.

Det sjunde sinnet

... Är, enligt Stinissen, trons sinne. Alla har det, och vi måste alla öva och träna för att använda det och utveckla det. Låt oss görs det lite extra idag!
Som illustration väljer jag en bild från trädgården som får symbolisera tron och hoppet om våren .

Referens
Stinissen, 1994, Idag är guds dag, Libris förlag: Örebro