En barnbok

Häromdagen var jag på biblioteket med min fyraåring och hon gav mig en bok att läsa för henne. På framsidan såg den ut som vilken barnbok som helst, men innehållet och budskapet var tydligt kristet. Det är en bok som jag varmt rekommenderar.
(När jag själv var liten handlade böcker och sånger om den kommunistiska ideologin, mer sällan om kristendom.)

frågor kring uppsats i religionspsykologi

Så börjar höstterminen närma sig så långsamt. Ett av barnen har börjat på dagis igen och de andra går på olika läger och min man jobbar redan i ett högt tempo.
Själv sitter jag och försöker att skriva ihop mina restuppgifter från förra terminen och registrera mig på höstens kurser. Jag ska läsa religionspedagogik på teologen här i Uppsala, och så ska jag skriva min kandidatuppsats. Jag har tänkt länge på min uppsats och vad jag ska skriva om, men det är svårt att välja metod och avgränsning och att formulera en frågeställning. Som du hör är jag precis i början av arbetet. Det som jag är intresserad av är hur den andliga hälsan kan hållas i god form i ett extrasekulärt samhälle som Sverige. Det finns forskning som visar att om den andliga/existentiella/religiösa hälsan hos en en individ, grupp eller befolkning är låg, så kan det få destruktiva konsekvenser. Eftersom Sverige och Japan utmärker sig i världen som de mest sekulära, så misstänker jag att det finns få offentliga, naturliga mötesplatser för folk i största allmänhet att underhålla sin existentiella hälsa på en frisk och sund nivå. Och vart tar man vägen när man lider av en andlig brist i sitt liv?
Ja, där är mina generella utgångspunkter, men vart ska jag ta vägen mer specifikt, så att jag kan genomföra en studie och formulera en vetenskaplig uppsats med allt vad det innebär, på max 10 veckor? Du får gärna skriva idéer och förslag till mig. (Kommentarer skickas vidare till min e-post och publiceras inte automatiskt på bloggen.)

roligt bankmöte

Idag hade jag ett inbokat möte med den person som hjälper mig med min ekonomi. Vi har träffats en gång förut och för några veckor sedan ringde han för att boka ett till möte.
Själva det ekonomiska ärendet tog ca 15 sekunder att avhandla, men så hade han så många frågor om teologi och om hur det är att plugga till präst för svenska kyrkan, så jag blev kvar i en timme för att reda ut och besvara alla nyfikna och intresserade frågor.
Det var riktigt roligt och ganska oväntat med ett samtal om kristen dogmatik i den miljön. Sådant hoppas jag få uppleva ofta i framtiden, i olika möten med människor!

Jackeléns debattartikel i DN

Om du missade Antjes debattartikel, så finns den här.

Antje skriver om ekumenik och polarisering

Syndakännedom

Kristendomen är paradoxernas religion. Nu läser jag om hur viktigt det är med syndakännedom, man ska känna sin mänskliga synd så mycket att man blir förkrossad. Då först är man redo för att ta emot Jesus och den oändliga nåden. Och kännedomen om att allas våra synder blev förlåtna på korset. Vi behöver inte göra något mer. Det enda är att tro, lära känna våra synder, uppriktigt be om förlåtelse för dem och att ta emot förlåtelsen. Och så ska vi följa Guds lagar till punkt och pricka, men inte för att vi är tvungna, utan för att vi älskar att göra det.

Det var lite om hur jag tolkar Luther och Rosenius på detta tema. Hjälp mig gärna om jag har missförstått något.

slöja

Igår hade jag slöja på mig i några timmar.
Jag hade ärenden till dagis, polisen och skolan. Ingen frågade något eller kommenterade. Själv var jag löjligt medveten om att jag såg annorlunda ut och att jag sände ut signaler som jag inte är van vid. Hur beter man sig till exempel när man möter en annan kvinna med slöja? Blinkar lite, för att man tillhör samma gäng? Eller är det uppenbart att jag är utklädd/falsk?

Anledningen var det sk hijabupproret. Jag har tidigare tänkt på att prova hur det är att bära slöja, men inte riktigt kommit mig för, så det här uppropet gjorde att det blev av.

Idag var det en dagisfröken som tog upp, att hon hade velat fråga, men inte riktigt vågade. Trodde att jag kanske hade konverterat. Men senare hade hon också hört om uppropet och förstod vad jag ville säga. Människor bör kunna visa sin religiösa identitet offentligt utan att behöva bli misshandlade för det. Även jag vill kunna bära mitt kristna kors synligt och ändå mötas med respekt.

Kanske gör jag om det, vi får se.

Sverige, bibeltolkning och kvinnans hår.
Bilden nedan är tagen 1913 och är publicerad i boken "Äventyret Sverige". Att gå med utsläppt hår, särskilt som gift kvinna skulle nog ha varit mycket uppseendeväckande då. Men att bli misshandlad för att man hade sjal/huckle på sig för att täcka håret var nog däremot ovanligt.

Svenska kvinnor dolde haret av religiosa skal

 

Paulus tycker att kvinnan ska täcka sitt hår när hon profeterar i kyrkan och att hon i övrigt inte bör ha alltför överdådiga frisyrer i syfte att visa upp sig.

Luther mildrar detta och tycker att kvinnor är goda kristna även om de inte täcker sitt hår, bara det inte stör eller sårar någon i den övriga församlingen för mycket.

 

syn på helvetet

I dagens Upsala nya tidning, så skriver Lena Köstner (kulturreporter) att hon längtar efter våren och befarar att det aldrig blir vår! Hon är på desperat jakt efter tussilago för att bli säker på att det faktiskt kommer en vår. I en passus skriver hon:
"Jag har alltid varit övertygad om att helvetet är en fullkomligt tyst och iskall plats. Absoluta nollpunkten. Inte en rörelse. Inget ljus. Inget liv. Vars och ens fullkomligt ensamma, medvetna, kropps- och röstlösa själ. I evighet."

Det är ju en annan sorts helvete än den eviga elden som annars tidigare framställts. Men tanken den fullkomliga ensamheten som ett helvete passar ju mycket bra med en del straff som vi ger brottslingar; jag tänker på fängelse och uteslutning ur en social gemenskap.

Jesus fruar :-)

Jag behöver verkligen klippa håret och jag lyckas aldrig ta mig tid till det. Men idag när jag var hemma med sjukt barn så blev det av och det var en intressant upplevelse. När Lillan hade somnat på vår promenad, så slank jag in på första, närmsta frisörsalong. Det visade sig vara en kurdisk man som skulle klippa mig. När jag, efter lite kallprat, sa att jag pluggar för att jag vill bli präst, så blev han lite förvånad. Efter en stund frågade han om jag då måste skilja mig från min man för att gifta mig med Jesus. Han hade hört att många kvinnor gifter sig med Jesus och tillade: "Han måste vara en lycklig man."
Ja, så har jag inte riktigt tänkt på nunnur tidigare, men det gav mig helt klart en ny vinkel på hur kristendom kan uppfattas.

Augustinus synder

Jag läste just St Augustinus syndabekännelser. Tanken var att jag skulle förstå hans tankar bakom synd och arvsynden. (Han tycker att mänskligheten är fördärvad genom syndafallet som jag förstår det.)
Men hans bekännelser gav mig inte så mycket som jag hade hoppats. Nu vet jag att han tyckte om att få kickar genom att stjäla och att han hade en sambo och fick barn med henne. När han friade till en ung flicka, så blev sambon tvungen att flytta (men barnet blev kvar hos Augustinus). Han sörjde tydligen den kvinnan djupt. Och när bröllopet dröjde två år(eftersom flickan inte var giftasvuxen förrän då), så tog han sig en ny älskarinna idéer tiden.
Ja, detta bekänner han till Gud och ber om sina synders förlåtelse. Han beskriver sin omvändelse och sin mors böner för honom.
Men arvsynden diskuterar han inte i denna bok på något djupare plan. Jag får hitta någon annan bok som han har skrivit helt enkelt. 

hemtenta i dogmatik, kristen troslära

Sitter med en hemtenta i dogmatik och en fråga lyder så här:
Formulera din egen modell för förhållandet mellan bibeln, kristen tradition, förnuftet och religiös erfarenhet. Ge skäl för dina ställningstaganden och skriv några ytterliga källor till den kristna trosläran som du skulle vilja ta med i din modell (och ange varför).

jaha du. Nu ska man börja tävla med Luther, Svenska kyrkan, påven och Augustinus, m.fl. om att formulera den kristna trons grunder och tolkning. Hm, vad tycker jag då?
Fortsättning följer.....

andliga ledare?

Idag höll jag min allra första predikan. Det var inför några klasskompisar, en lärare och en videokamera. Det var ett stapplande försök, men någon gång ska ju vara den första, och man blir förhoppningsvis lite bättre med övning.

Något annat som jag vill dela med dig är ett filmtips om andliga ledare och frågan om de behövs eller inte. Vikram Ghandi vill här bevisa att andlighet i sig är bra, men att speciella ledare inte behövs. Hans metod är att själv bli en andlig ledare, en guru, hitta på en religion och samla lärjungar, som han sedan ska visa sitt rätta jag för. Det är intressant att se vilka komponenter han tar in i sin religion: ritualer, gemenskap, välsignelse, enskilda samtal, mm. Det är också intressant att lyssna på och se människors reaktion på hans person. Ja, det finns mycket att reflektera kring den här filmen och dess innehåll. Vad tycker du?

Här kan de se filmen med svensk undertext SVT UR "Guru-lurifax"
Här är filmens egen hemsida Kumaremovie