Kristens resa- referat

Om två veckor ska vi som är prästkandidater i klass 3-4 åka på något som kallas för Stilla dagar som är en del av de pastorala momenten på Johannelund. Temat för dessa stilla dagar är relationen mellan mig och Gud. Vi kommer att diskutera om hur Herren talade till oss genom Ordet, i bönen, genom Anden och om hur vi lever i förlåtelsen.
Ett annat moment i dessa stilla dagar är att var och en av oss ska ha läst en andlig klassiker och redovisa den för varandra. Jag har just läst boken Kristens resa av John Bunyan från år 1678. Bunyan levde i England på 1600-talet och kom från en hantverkarfamilj. I England rådde inbördeskrig och det fanns många schismer mellan olika kristna samfund då. När han gifte sig ledde hans fru in honom till The independent church, där han så småningom blev predikant, men staten gillade inte hans iver i denna gärning och satte honom i fängelse i 12 år. När han kom ut ur fängelset började han skriva denna bok om kristendomen på ett enkelt språk och på billigt material, så att även fattiga skulle kunna ta den till sig. Den blev en bestseller, och läses än idag, 2014, av åtminstone mig!
Berättelsen är skriven i jagform, där jaget drömmer en dröm. Drömmen handlar om en man som heter Kristen och hans resa från staden Fördärv till himmelens stad. Allt börjar med att han fruktar helvetet på grund av tyngden av sina synder. Han vill inte få dödens dom, utan han vill bli frälst. På vägen som han börjar gå möter han människor som ömsom hånar honom, uppmuntrar honom, frestar honom och lyssnar till honom. Han kommer också till platser som ahn måste ta sig igenom och det är ibland svårt och ibland behagligt. Som exempel sjunker han ner i Misströstans dy, går igenom Befrielsens ort, fastnar i Tvivlets borg och kämpar sig igenom Dödsskuggans dal. Han lockas att hälsa på hos Lagen, han avslöjar Munkristen, tar råd av Uttolkaren och ser hur Okunnig och Medgörlig faller av på vägen. Han blir också dömd av Herr Blind med sin jury bestående av bland andra herr Lösaktig, herr Högfärdig och herr Oduglig, men han träffar också två vänner som följer honom en bit på vägen, nämligen Trofast och Hoppfull. De delar sina erfarenheter och de har upplevt de olika människorna och platserna på olika sätt och de diskuterar och reder ut begrepp och frågeställningar kring hur man bör tolka guds ord och leva ett gott kristet liv.
Texten är skriven som en teaterpjäs där de olika karaktärerna har repliker och man kan lätt föreställa sig Kristen som går där på vägen i ett skiftande landskap som bjuder på strapatser och diskussioner om livet och kristendomen. Själv kan jag känna igen mig i en del av de inre "brottningsmatcherna" och karaktärsdrag som inte alltid är särskilt smickrande. Trösten i berättelsen är att alla människor går på livets väg, alla möter på både motstånd och hjälp, men tacklar det på olika sätt. En av vägarna är den kristna vägen och den är svår, men inte exakt lika för alla. Många går vilse och försöker ta genvägar, men det går att komma tillbaka igen om man sätter sitt hopp och tro och liv till Jesus.

Bryter mot nionde budet

Idag har jag ägnat mig åt att bryta mot nionde budet. Tycker jag själv iallafall...
Budet lyder att man inte ska ha begärelse till sin nästas hus, och det har jag i och för sig inte. Jag brukar inte vara avundsjuk, men idag var jag lite allmänt avundsjuk på "alla andra" som har superfina karriärer, familjer, vänner och häftiga liv i största allmänhet. Poängen var väl att tycka lite synd om mig själv och att jag inte är så effektiv som jag skulle vilja vara.
Kanske är det inte ett budsbrott, men samtidigt är nog självömkan inget som gud önskar. Han älskar ju mig, då kan det väl inte vara synd om mig? Jag är ju värd att älskas, trots alla mina fel, brister och tillkortakommanden. Men jag måste också ta mig i kragen och dela kärleken vidare inte bara dra mig undan i min egen lilla värld.

frågor kring uppsats i religionspsykologi

Så börjar höstterminen närma sig så långsamt. Ett av barnen har börjat på dagis igen och de andra går på olika läger och min man jobbar redan i ett högt tempo.
Själv sitter jag och försöker att skriva ihop mina restuppgifter från förra terminen och registrera mig på höstens kurser. Jag ska läsa religionspedagogik på teologen här i Uppsala, och så ska jag skriva min kandidatuppsats. Jag har tänkt länge på min uppsats och vad jag ska skriva om, men det är svårt att välja metod och avgränsning och att formulera en frågeställning. Som du hör är jag precis i början av arbetet. Det som jag är intresserad av är hur den andliga hälsan kan hållas i god form i ett extrasekulärt samhälle som Sverige. Det finns forskning som visar att om den andliga/existentiella/religiösa hälsan hos en en individ, grupp eller befolkning är låg, så kan det få destruktiva konsekvenser. Eftersom Sverige och Japan utmärker sig i världen som de mest sekulära, så misstänker jag att det finns få offentliga, naturliga mötesplatser för folk i största allmänhet att underhålla sin existentiella hälsa på en frisk och sund nivå. Och vart tar man vägen när man lider av en andlig brist i sitt liv?
Ja, där är mina generella utgångspunkter, men vart ska jag ta vägen mer specifikt, så att jag kan genomföra en studie och formulera en vetenskaplig uppsats med allt vad det innebär, på max 10 veckor? Du får gärna skriva idéer och förslag till mig. (Kommentarer skickas vidare till min e-post och publiceras inte automatiskt på bloggen.)

Välkommen Antje! (juni 2014)

En försenad publicering från i somras.

Sveriges nya ärkebiskop är installerad! Jag fick ingen bild av Antje, men några foton från Domkyrkan och mässan lyckades jag knäppa med min mobil. Det var iallafall en fin och högtidlig gudtjänst med många digniteter närvarande. Själv hade jag äran att få vara marskalk och hjälpa till lite grand. 

avslutningar och fester

Det händer mycket de fem sista veckorna på vårterminen. Varje år. Förutom att man ska hinna klart med själva studierna före vissa datum, så överhopas man av olika slags avslutningar. Med tre barn, så blir det många pic-nics, uppvisningar, utflykter och lekkvällar. En dotter fyller år mitt i allt detta också, och hon ordnade ett 80-talskalas för sina vänner den 5 juni. Samma dag hade vi avslutningsgudtjänst på Johannelund, där vi fick många kloka ord med oss inför sommaren och den dagen hade yngsta dottern dessutom avslutning på dagis, med tårta, sång, dans och föräldrateater. Mycket fika blev det! :-)
Det är en sådan kontrast till vinterhalvåret, då åtminstone jag inte hade något socialt liv alls utanför familj, kyrka och studier, till dessa roliga, intensiva veckor när man ska hinna grilla med alla, och grannbarnen springer mellan husen och studsmattorna.
Jag försöker fokusera på att vara tacksam för allt detta goda och för kontrasterna som återkommer med viss rytm i livet.