Dans och rörelser

Just nu är jag i Hälsingland på en stiftsgård. Vi är ett gäng kyrkotanter som ägnar oss åt att bland annat be och sjunga psalmer med hjälp av rörelser och dans. Det är fint. Och så skönt att få kommunicera med Gud med hela kroppen som komplement till tankar, sånger och ord. Jag har ingen bild på när vi dansar, men på gårdens välkomstord, på vår dansfröken (Maria Oldsberg-Huusko) och från kapellet.

Starstruck

 

Igår kväll var min idol på besök i min församling. Martin Lönnebo var inbjuden för att tala om tystnadspärlorna i frälsarkransen, som en del av frälsarkransveckan i Tunaberg. Biskop emeritus Martin är en fröjd att lyssna på, en människa som sänder ut sin andliga kraft till sina medmänniskor och ger oss själavård med sin blotta närvaro. Jag satte mig så nära som jag bara kunde under föredraget!

Martin prästvigdes för 60 år sedan och då var förhållandet mellan ljud och tystnad något annat än idag. Det gäller det inre ljudet också, våra ständiga tankar, som, om vi inte låter dem vila ibland, aldrig ger dem möjlighet att sjunka in. I tystnaden kan vi öppna oss och lyssna till Gud, både med och utan inre ord. Ibland tar det tid, men det går! Och det gör oss gott.

 

Efter föredraget var det många som ville få hans dedikation i sina böcker. Martin sade att han har fått en förfrågan om att skriva en biografi. Han tvekar lite, men har i alla fall satt en titel på en presumtiv bok: "Jag är ingenting, men i det stora hela är jag allt".
Tack Martin Lönnebo, för den du är, för det du ger och för den vishet som du förmedlar.

 

läs mer här, om du vill: Frälsarkransen.

Tenta och en pokal

Nu är kursen om Markusevangeliet slut. Vi skrev tenta idag och det gick nog bra för oss alla i klassen. Själv har jag en uppgift kvar, som jag inte han med inom kurstiden och det är att skriva en interpretationen av tre verser i evangeliet. Analysen av dessa tre verser ska sammanfattas på ca 8 sidor. Jag ska börja imorgon.

Och en annan sak. Enligt en tradition på Johannelund så får den student som var bäst på tentan på första kursen i grekiska en vandringspokal. Det är förstås en stor ära att bli tilldelad denna. I år valde pristagaren att låta pokalen pryda vårt klassrum tills nästa år, när den vandrar vidare. Se bild. I bakgrunden har en student tecknat på vita tavlan för att lära sig de grekiska orden för olika kroppsdelar.

Prokrastinera

När man vill undvika att plugga kan man ägna sig åt olika saker istället. Prokrastin äera tror jag att det heter, med reservation för stavningen. Igår roade jag mig med att ta kort på mig själv. Så här blev det.

En bibelvers om vishet

Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig.
Jakobsbrevet 3:17