Att få ett kall

I början av oktober fick jag mitt kall. Det var dags att byta bana.
Min första reaktion var att det nog skulle vara omöjligt, så jag tänkte att jag kollar runt lite för att få bekräftat att det inte går att plugga till präst för mig. Kanske skulle det vara för svårt att komma in, kanske skulle familjen tvärvägra, kanske är jag inte tillräckligt bra för att klara av det....
Men ju mer jag pratade med olika insatta och berörda människor, ju mer möjligt, ja, till och med nödvändigt verkade idén vara.
Då började en förälskefas då jag kände mig ungefär som en bokmärkesängel som svävar runt på små rosa moln i ett lyckorus! Underbart!
Nu börjar förälskelsen landa i en varm, trygg känsla i magen. Gud, Jesus och den heliga anden är med och stöttar mig. Det blir en utmaning och jag förväntar mig inte att det blir lätt, men om den här känslan håller i sig, så kommer jag att ta mig igenom med glädje.