Jag känner mig som personen som pratade med Gud och såg tillbaka på sitt liv. Det var två spår bredvid varandra i sanden. Men på vissa ställen var det bara ett spår. Personen frågade Gud varför han hade fått gå ensam under de jobbigaste perioderna i livet, och Gud svarade:
-Det var då jag bar dig.
Jag kände mig också övergiven under mina svåra perioder, men när jag nu ser tillbaka blev jag nog buren trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar