Jag funderar på andligheten idag i Sverige. Jag är lite orolig att det är en bristvara och att det inte finns så många naturliga situationer/forum då vi diskuterar våra andliga spörsmål.
Borde vi inte kolla upp oss innan vi får akut brist på andlighet i våra liv?
Våra barn kollas upp på BVC, vikt och längd, ögon och öron och språkutveckling, mm. Allt i förebyggande syfte och för att hitta eventuella nedsättningat och kunna sätta in behandlig på ett tidigt stadium. Vi blir alla kallade till tandläkaren med jämna mellanrum och vi kvinnor kallas rutinmässigt till cellprovtagning, etc.
Borde vi då inte ha en andlig check-up för att säkerställa att allt är ok eller för att kunna upptäcka en andlig brist hos någon och kunna sätta in åtgärder innan det blir för sent?
Även om man intevill sätta någon etikett på sin religion och livsåskådning, så är det viktigt att få prata om sin tro och artikulera den tillsammans med någon.
Jag tänker mig att alla som är medlemmar i svenska kyrkan blir kallade till själavård en gång om året eller vartannat år för en halvtimmes andligt prat, bikt, bön, reflektion eller vad som är aktuellt för respektive person.
Ja, vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar