Alla helgons tid.
Och tid för att minnas och hedra våra döda släktingar och vänner.
Själv sörjer jag särskilt min mamma, morbror och farmor som har dött under de senaste fyra åren. I morgon vill jag besöka en kyrkogård och ägna min uppmärksamhet åt alla de människor i min närhet som jag mist under livets gång. Tända ljus och be en bön. Sorgen ser annorlunda ut hos människor och uttrycks på olika sätt. Man kan sörja olika människor på olika sätt. Men ofta följer sorgen vissa faser som i stort sett är allmängiltiga.
Denna söndagens tema är Vårt evighetshopp. Nu har vi möjlighet att sätta vårt hopp till Kristus, uppståndelsen och löftet om det eviga livet som han bjuder in oss till. Rosenius gav en fin bild på hur våra kroppar kommer att återuppstå på den sista dagen. Han jämförde med ett frö som vi sår i jorden på hösten och som sedan uppstår och växer på våren. Det som syntes litet och dött har liv och kropp i sig. På samma sätt ligger vi i våra gravar, förmultnar och ger liv och näring till naturen, och så småningom, när det är dags, låter Gud oss växa upp igen ur våra viloplatser och komma till honom. Ett evighetens hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar