Nu är jag just hemkommen från en släktings begravning. Det var mer omtumlande rent känslomässigt än jag hade förväntat mig. Lite svårt att beskriva.
Den här gången var jag också extra uppmärksam på vad prästen gjorde och hur griftetalet var upplagt och försökte se mig själv göra detsamma. Vid samlingen efteråt hamnade jag bredvid prästen och hade ett mycket intressant och givande samtal. Jag griper verkligen varje tillfälle att prata, fråga och lyssna på praktiska och andliga råd!
Gud, låt mig lita till att detta är min väg och att jag kommer att klara av att vandra den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar