kristen och kvinna?

Ibland är man trött. Hjärnan går på högvarv och det blir svårt att sova för allt som ska bearbetas.
För första gången börjar en oro smyga sig på. Kommer familjens budget att hålla? Läser jag kurserna i rätt ordning? Hur ska jag få tid att reflektera mer över min tro och ro att utveckla mitt andliga liv?

Igår lyssnade jag på en föreläsning om synen på kvinnorna i den tidiga kyrkans utvecklig. Det var olika förhållningsregler för hur tex änkorna skulle göra, leva i celibat eller gifta om sig? Eller var idealet att varken män eller kvinnor skulle gifta sig, utan leva i celibat för att kunna hänge sig åt relationen med Gud? Den gifta kvinnan med ständiga graviditeter och barn som skulle hållas vid liv eller eventuellt begravas, och en man att pyssla om, ägnade sig mer åt det värdsliga än det andliga. Hon behövs ju också, men vilken status har hon i den kristna gemenskapen?
Ja, det finns förstås olika tolkningar av vad Paulus och hans efterföljare skriver och påbjuder, och numera tar forskningen hjälp av historiker som forskar om hur familjeförhållandena i det romerska riket generellt var under denna tid, vilket ger en ännu mer komplex bild än tidigare.

Själv är jag en gift trebansmor som vill bidra till familjens försörjning och samtidigt utvecklas till en andlig handledare. Är det praktiskt möjligt?