Ett steg fram, två tillbaka. Förkylt.

Äh, det är bara septembersnuvan som gör att det känns som att det går bakåt. Några dagar är man pigg och frisk, och sedan är man tillbaka i förkylningsdimman igen. Det gäller att ha lagom låga förväntningar på sig själv och ens prestationer, så att man inte spiller tid och energi på att tänka på vad man skulle kunna ha uträttat i "vanliga" fall. Det är ju ändå ganska vanligt att man är lite hängig. Så: ägna energin åt att göra det som funkar istället. Just nu klarar jag av att sitta och hänga tillsammans med familj, en kopp te och något barnvänligt program på Tv. Familjen verkar tycka att det duger.
Själv skulle jag vilja plugga, fixa gräsmattan, skriva djuplodande blogginlägg och hjälpa till med städning, matlagning, nattning och läxläsning. Men det får bli en annan dag...