Idag när jag gick och plockade upp ruttna äpplen bland alla maskrosor så funderade jag på nya testamentets exegetism. Vi pratade om metoden historisk-kulturell analys av texterna i NT idag. Gud måste ha haft ett gott öga till Alexander den store och hellenismen. Han måste ha gillat Augustus i Romarriket och Pontius Pilatus i Jerusalem. Det är ju deras kultur och de personerna som alla teologer måste sätta sig noggrannt in i för att förstå evangelierna och Paulus brev.
Han kunde ju ha valt att sända sin son till Kina på 1500-talet, till Chile på 1700-talet eller till Tyskland på 1900-talet till exempel (eller?). Då hade vi fått lära oss att läsa bibeln på något annat språk och med andra kulturella glasögon.
Något som vi har fått lära oss är till exempel att när Paulus skriver att kvinnor inte bör ha utsläppt hår när de profeterar i synagogorna kan betyda att de inte bör se ut som prostituerade just då. Och att kvinnor ska vara tysta i församlingen bör läsas med förförståelsen att kvinnor antagligen aldrig tidigare hade fått ta del av liknande möten eller situationer, så innebörden blir mer: är du helt ny i kyrkan, så är det bra om du inte avbryter gudtjänsten för att fråga vad som händer och varför, utan låta den ha sin gång och spara frågorna till senare.
Ja, det låter ju vettigt även för en kvinna i Sverige på 2000-talet. Men att det ska vara så svårt att uttyda, med alla dessa kulturella filter som skymmer sikten! (Kanske håller inte alla NT-exegeter med om dessa tolkningar, men det får bli en annan diskussion.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar