Nu börjar det klarna lite! Det är inte bara jag som är fundersam; andra klurar också på detta. Och det finns förstås inte bara ett svar.
Thomas Ekstrand förklarar inkarnation via Sarah Oakley:
Teologen Coakley föreslår i sin bok Christ Without Absolutes – A Study of the Christology of Ernst Troeltsch (1988/1994) sex olika sätt att bestämma innebörden i ”inkarnation” och ”inkarnatorisk kristologi”.
För det första kan ”inkarnatorisk teologi” betyda att Gud är närvarande i sin skapelse och uppenbarar sig i och genom skapelsen, och kanske särskilt genom olika människor.
För det andra kan det betyda att Gud i Jesus ”har tagit ett särskilt initiativ för mänsklighetens skull”.
För det tredje kan ”inkarnation” implicera att det gudomliga ordet – logos - har antagit kött (in-carnatio) eller blivit människa i Jesus Kristus.
För det fjärde kan med inkarnation avses att Guds människoblivande i Kristus är ”kvantitativt överlägset” andra sätt för Gud att meddela sig med skapelsen ”eftersom Gud här ger sig själv helt och fullt”.
För det femte kan Guds människoblivande i Kristus uppfattas som ”kvalitativt överlägset”, eftersom det är unikt – det har aldrig tidigare hänt och kommer aldrig mer att hända.
Den sjätte innebörden av ”inkarnation” är att säga att en inkarnatorisk kristologi måste uttryckas i det språkbruk som formulerades av konciliet i Chalcedon; Kristus är en person (hypostas) med två naturer – en gudomlig och en mänsklig.
Coakley påpekar att dessa innebörder inte utesluter varandra. Tvärtom är det så att de senare innebörderna kan sägas innefatta och förutsätta de förra.
http://blogg.svenskakyrkan.se/teologifestivalen/2011/12/23/den-mangtydiga-inkarnationen/
